Mitt busskortsinitiativ tredubblade seniorernas resande

Somrarna 2008 och 2009 semestrade jag i Skottland, och inspirerades då av deras Scotland-Wide Free Bus Travel Card. Efter en lång tids bearbetning, skrivande och diskussioner, mynnade detta så småningom ut i en Allianssatsning här i Sundsvalls kommun inför valet 2010, då den s k Hundringen lanserades.
Gissa om jag var stolt och glad!!
Läs gärna mitt jublande blogginlägg om detta, genom att klicka här!
 
Hundringen blev snabbt en succé -- inom bara några veckor hade över 1000 st Hundringen-kort sålts.
 
Idag - ett år efter lanseringen - rapporterar Dagbladet, att Hundringen nu står för hela 10 procent av allt bussresande i Sundsvalls kommun, och att busskortets popularitet har inverkan på omarbetning av linjedragning och tidtabeller.
 
Att Hundringen är omtyckt och välkommen, får jag ofta höra av både mina kära Helex-seniorer, andra pensionärsbekanta och genom mina föräldrars många bridgevänner -- och det gör mig sååå stolt och sååå glad!!
Det är en fantastisk sak, att ha varit startskottet till en sådan härligt positiv sak, som förändrat och förbättrat för så enormt många människor!!!  :D
 
Läs gärna Dagbladets artikel genom att klicka här!

Burefesten 2012

Ni har förmodligen läst om Sundsvallspolisens tavla, vad gäller målarplanket på årets Burefestival (en kultur- och musikfestival), som arrangeras på ideell basis av föreningen Urskogen)... och min inblanding o mitt engagemang i detta.
Om inte, så här är länkar till ett par av våra lokaltidningars artiklar:
 
Dagbladet om Burefesten/Burefestivalen 2012
 
ST om Burefesten/Burefestivalen 2012
 
 
Erik "Dirty Elmo" Lindström, en av arrangörerna för Burefesten, är en mycket begåvad ung konstnär, som målat på bl a fasader runt om i världen. Hans verk finns att se på både hans hemsida och på Sundsvalls museum (våning 1 + 2) i en aktuell utställning med namnet "Det här är inte konst".
 
Första gången jag träffade Erik, var då han och hans kamrater hälsade på hos Bodil o Håkan på Bildhotellet, där föreningen SUNDSVALL NORD (min dåvarande arbetsgivare) hade sitt kansli -- och sålunda jag min arbetsplats. Killarna helt okända för mig och nyfiken, som jag är, ville jag gärna veta mer om deras olika konstnärskap.
Eriks konst lät mycket intressant och jag ville veta mer om hans verk, så han gav mig sin hemsideadress.
 
Eftersom jag engagerar mig i stadsdelsutvecklingen av Skönsberg med omnejd, och där finns en fastighet vars fasad skämmer och sticker i ögonen, så kändes detta bara för bra för att vara en slump... och förstås alldeles för perfekt för att inte göra något stort o bra av.
Efter ett par dagars intensivt ringande, mailande och några personliga besök, hade jag roddat till det med både Erik, Stadsbyggnadskontoret, Unnis som ansvarar för offentlig utsmyckning och Riksbyggen -- och resultatet av detta blir nu en stor fasadmålning av Erik på nämnda Skönsbergsfastighet. Något som jag är ofantligt glad och stolt över att ha kunnat ro i land.
 
För mig rimmar godkännandet av nämnda fasadmålning, den aktuella och applåderade utställningen på Sundsvalls museum och polisens avslag på Burefestivalens målarplank synnerligen illa. Det ena går liksom stick i stäv med det andra.
Polisen hävdar, att Sundsvalls kommun numera har en nolltolerans mot klotter och detta s a s utgör grunden för deras avslag på Föreningen Urskogens ansökan, om att få ha det årliga målarplanket på Burefestivalen.
Ett sådant dåligt underbyggt och dumt resonemang gör mig indignerad -- i synnerhet när det liksom krockar med min applåderade fasadmålning i Skönsberg och den lovordade utställning nämnda konstnärer har på museet. Sålunda engagerade jag mig till 100 % i att få beslutet hävt.
Efter två dagars medial uppmärksamhet, Facebookskrivande och ringande till alla jag kunde komma på i ansvarsposition, så ändrade polisen sitt beslut och gav den årliga Burefestivalen sitt målarplank.
Erik och jag jublade såklart i kör!
 
Jag besökte självfallet Burefestivalen 2012 -- dels för att få uppleva den sköna stämningen, dels för att fota/filma lite. Min tanke var/är, att det kan vara gott att ha lite dokumentation inför nästa års ansökan, så att man kan visa hur lugnt, städat och välorganiserat det varit på föregående års Burefestival.
 
 
Min promenad till Bureplatsen utgick ifrån parkeringen vid Grankotten på Norra Berget. Det var en härlig vandring genom soligt vacker skog på bekvämt breda och grusade stigar.
Efter bara en kort stunds vandrande, kunde jag svagt urskilja ljudet av skönt rytmisk och långsam musik. Allteftersom jag kom närmre, hörde jag tydligare o tydligare vilken härlig, laidback och suggestiv musik som spelades -- en helt ny o okänd musikgenre för mig. Den gjorde mig leende glad i magen och liksom styrde mina steg till att gå i takt. Väl framme frågade jag en av de musikansvariga och fick veta vad det var som spelats. Nedan ett par klipp med exempel på den sköna och annorlunda musiken.
Lyssna och njut!!!
 
 
 
 
 
På Bureplatsen var massor av besökande i alla åldrar och där rådde en skön, glad och välkomnande atmosfär. 
 
Överallt satt folk i alla åldrar på filtar o gräs i trivsamt samspråk eller bara avslappnat njutande och lyssnande till musiken. Där skuttade lekande barn och vuxna. Där rådde, kort sagt, en mycket skön och avslappnad stämning.
 
 
Längst upp på området hade man satt upp målarplanket. Där inbjöds alla barn att måla mellan 14 o 18. Och oj vad det målades!!  :D
 
 
 Erik och de andra blandade färger och servade de glada små konstnärerna med färgmuggar, penslar, rollers och övrigt.
 
 
Erik blandade och såg till att det fanns av alla önskade kulörer.
 
 
Iklädda "skyddskläder" (läs: sopsäckar) målade alla av hjärtans innerliga lust.
 
 
Jag kikade suget på färgerna och tänkte stilla, att det var synd att Sundsvallspolisen är så trångsynt, att man begränsade arrangörerna i sitt tillstånd att måla. Jag hade så himla gärna velat prova på, men tillståndet gällde tyvärr endast barn.
 
 
Här går en tjej lös med själ och hjärta. 
 
 
Jag frågar förstås om jag får ta en bild av henne när hon målar -- och det får jag.  :D
 
Pojkarna är lika glada och konstnärliga med sina färger och penslar.
 
 
Och Erik m fl fortsätter glatt och tålmodigt att blanda och dela ut färger.
 
 
Det syntes tydligt, hur roligt alla hade det och hur härligt alla tyckte att det var med målandet.
Jag var såå glad för alla, men allra mest för arrangörernas skull!
 
 
Härliga färger i stora penseldrag passar den här unge konstnären.
 
 
Här parmålar ett par skrattande killar. 
 
 
Så fick jag syn på en skylt, som jag blev nyfiken på...
 
 
Det visade sig vara ett barntält. Där kunde barn i alla åldrar vila, mysa, läsa, sova, leka stillsamma lekar etc under tak och på gott avstånd från musiken. Min gissning är, att man där kunde låta barn få vila eller sova fram mot kvällen.
 
 
Vid stora grillar kunde man köpa nygrillade hamburgare med goda tillbehör.
 
 
Där, precis som på resten av festivalområdet, möttes jag av leende glada ansikten och vänligt omhändertagande.
 
 
Där fanns också kaffe med dopp att köpa.
 
Det fascinerade mig att området var så lugnt och härligt, fast där var så mycket folk och så många barn. 
 
 
På själva Bureplattan hade man ställt iordning en scen med tak, och liten som stor satt i gräset och njöt av framträdandena. 
 
 
En härlig trio med ett skönt dragspelssound underhöll med låtar i en egen och läcker stil.
Se klippet nedan (ber om ursäkt för den dåliga ljud- o bildkvaliteten).
 
 
 Festivalstuket, bandet, musikstilen -- ja, alltihopa faktiskt! -- var kanonskönt och jättelångt ifrån allt vad jag trott eller väntat mig. Jag var mycket glatt överraskad och önskade att jag haft möjlighet att stanna hela kvällen.
 
 
Låt efter låt i samma härligt udda stil... Åh, vad jag hade velat stanna och lyssna till alla de andra också!
 
 
Här är kvällens lista över musik- och happenings. Mycket välordnat och genomtänkt.
Härligt tänk att låta också den vara designad, eller hur?
 
 
Ljudansvarig in happy action.  :D
 
 
Bakifrån bild över band och område.
 
 
Inget liv o stoj, inget röj eller bus, inga slagsmål och ingen fylla. Bara lugnt mysande mänskor  i alla åldrar i trivsamt samspråk, skönt mysande och njutande av musiken. Detta var verkligen en festival i min smak och stil.
 
 
Försäljning av olika slag -- t ex här t-shirts o dyl.
 
 
 Det fina miljötänket och ordningen fascinerade och imponerade.
Överallt fanns tydligt uppmärkta kartonger för sortering av skräp, pant och glas.
 
 
Vid såväl hamburger- som kaffeförsäljning, fanns gott om tydliga avfallsbehållare.
 
 
 Nedskräpningsgraden här var noll. Dels beroende på besökarnas tänk och värderingar, dels beroende på arrangörernas genomtänkta och välorganiserade sopkorgssystem. När det finns gott om och tydligt uppmärkta kärl för avfall o dyl, så funkar det. Något som t ex kommunen borde ta till sig av.
 
 
Längs den härliga muren skuttade barn o vuxna, medan de lyssnade till musikframträdandet.
 
 
Man balanserade, klättrade, småpratade (tyst för att inte störa musikframträdandet) eller bara låg o njöt i gräset.
 
 
Här fick jag syn på en van, vars mönster och färger gav mig en hint om vems den är. För er som undrar, så rekommenderar jag ett besök på Sundsvalls museum våning 2.  ;D
 
 
Ett par tjejer satt under segelduken och njöt av musikframträdandet.
 
 
Eriks härliga färg- och formval är hans signum och pryder såklart hans van.
 
 
Visst såg jag en och annan öl, men inte en enda påverkad mänska under hela tiden jag var där.
 
 
En liten glad festivalbesökare.
 
 
 En mycket annorlunda sak fångade mitt öga: En skicklig kille, som lät två bollar i snören liksom "dansa" i takt till musiken. Ofantligt fascinerande!
 
Tre unga åskådare var, liksom jag, fascinerade av den här killens skicklighet.
Detta måtte ha tamponerat massor av timmars träning, tänkte jag.
 
 
En skön syn, eller hur? Folk på filtar, barnvagnar, lekande barn, musikframträdande på plattan.
Jag ser sååå fram emot nästa års Burefestival!!
 
 
Gott om utrymme för alla i alla åldrar. Välorganiserat, genomtänkt och fint ordnat. 
 
 
 Jag var som sagt inte fri att stanna resten av kvällen, utan var tvungen att ge mig av, men jag knäppte en sista bild på Bureplattan och den lyssnande skaran innan jag började min vandring tillbaka till bilen vid Grankotten.
 
 
Medan jag gick längs stigen, hörde jag på avstånd musiken från Burefestivalen och tänkte för mig själv:
 
- Vacker norrländsk skog en lugn sommarkväll och Burefestivalens sköna stämning. Bättre kan det inte bli!
 
Ett litet reflekterande post scriptum:
Nog är det anmärkningsvärt (för att inte säga signifikativt), att bägge våra lokala tidningar var sååå ivriga att skriva om eländet före festivalen, men sedan inte är ett dyft intresserade av att skriva en enda rad om det imponerande välorganiserade, fina och trevliga evenemanget.
Inte heller har det rapporterats något om huruvida polistens farhågor angående ökat klotter besannats eller ej. Nog vore det väl intressant att få veta hur många Burefestivalsinspirerade klottrare man haffat? Om det överhuvudtaget finns några såna, vill säga...
 

RSS 2.0