Ni har förmodligen läst om Sundsvallspolisens tavla, vad gäller målarplanket på årets Burefestival (en kultur- och musikfestival), som arrangeras på ideell basis av föreningen Urskogen)... och min inblanding o mitt engagemang i detta.

Om inte, så här är länkar till ett par av våra lokaltidningars artiklar:

 

 

 

Erik "Dirty Elmo" Lindström, en av arrangörerna för Burefesten, är en mycket begåvad ung konstnär, som målat på bl a fasader runt om i världen. Hans verk finns att se på både hans hemsida och på Sundsvalls museum (våning 1 + 2) i en aktuell utställning med namnet "Det här är inte konst".

 

Första gången jag träffade Erik, var då han och hans kamrater hälsade på hos Bodil o Håkan på Bildhotellet, där föreningen SUNDSVALL NORD (min dåvarande arbetsgivare) hade sitt kansli -- och sålunda jag min arbetsplats. Killarna helt okända för mig och nyfiken, som jag är, ville jag gärna veta mer om deras olika konstnärskap.

Eriks konst lät mycket intressant och jag ville veta mer om hans verk, så han gav mig sin hemsideadress.

 

Eftersom jag engagerar mig i stadsdelsutvecklingen av Skönsberg med omnejd, och där finns en fastighet vars fasad skämmer och sticker i ögonen, så kändes detta bara för bra för att vara en slump... och förstås alldeles för perfekt för att inte göra något stort o bra av.

Efter ett par dagars intensivt ringande, mailande och några personliga besök, hade jag roddat till det med både Erik, Stadsbyggnadskontoret, Unnis som ansvarar för offentlig utsmyckning och Riksbyggen -- och resultatet av detta blir nu en stor fasadmålning av Erik på nämnda Skönsbergsfastighet. Något som jag är ofantligt glad och stolt över att ha kunnat ro i land.

 

För mig rimmar godkännandet av nämnda fasadmålning, den aktuella och applåderade utställningen på Sundsvalls museum och polisens avslag på Burefestivalens målarplank synnerligen illa. Det ena går liksom stick i stäv med det andra.

Polisen hävdar, att Sundsvalls kommun numera har en nolltolerans mot klotter och detta s a s utgör grunden för deras avslag på Föreningen Urskogens ansökan, om att få ha det årliga målarplanket på Burefestivalen.

Ett sådant dåligt underbyggt och dumt resonemang gör mig indignerad -- i synnerhet när det liksom krockar med min applåderade fasadmålning i Skönsberg och den lovordade utställning nämnda konstnärer har på museet. Sålunda engagerade jag mig till 100 % i att få beslutet hävt.

Efter två dagars medial uppmärksamhet, Facebookskrivande och ringande till alla jag kunde komma på i ansvarsposition, så ändrade polisen sitt beslut och gav den årliga Burefestivalen sitt målarplank.

Erik och jag jublade såklart i kör!

 

Jag besökte självfallet Burefestivalen 2012 -- dels för att få uppleva den sköna stämningen, dels för att fota/filma lite. Min tanke var/är, att det kan vara gott att ha lite dokumentation inför nästa års ansökan, så att man kan visa hur lugnt, städat och välorganiserat det varit på föregående års Burefestival.

 

 

Min promenad till Bureplatsen utgick ifrån parkeringen vid Grankotten på Norra Berget. Det var en härlig vandring genom soligt vacker skog på bekvämt breda och grusade stigar.

Efter bara en kort stunds vandrande, kunde jag svagt urskilja ljudet av skönt rytmisk och långsam musik. Allteftersom jag kom närmre, hörde jag tydligare o tydligare vilken härlig, laidback och suggestiv musik som spelades -- en helt ny o okänd musikgenre för mig. Den gjorde mig leende glad i magen och liksom styrde mina steg till att gå i takt. Väl framme frågade jag en av de musikansvariga och fick veta vad det var som spelats. Nedan ett par klipp med exempel på den sköna och annorlunda musiken.

Lyssna och njut!!!

 

 

 

 

 

På Bureplatsen var massor av besökande i alla åldrar och där rådde en skön, glad och välkomnande atmosfär. 

 

Överallt satt folk i alla åldrar på filtar o gräs i trivsamt samspråk eller bara avslappnat njutande och lyssnande till musiken. Där skuttade lekande barn och vuxna. Där rådde, kort sagt, en mycket skön och avslappnad stämning.

 

 

Längst upp på området hade man satt upp målarplanket. Där inbjöds alla barn att måla mellan 14 o 18. Och oj vad det målades!!  :D

 

 

 Erik och de andra blandade färger och servade de glada små konstnärerna med färgmuggar, penslar, rollers och övrigt.

 

 

Erik blandade och såg till att det fanns av alla önskade kulörer.

 

 

Iklädda "skyddskläder" (läs: sopsäckar) målade alla av hjärtans innerliga lust.

 

 

 

 

Här går en tjej lös med själ och hjärta. 

 

 

Jag frågar förstås om jag får ta en bild av henne när hon målar -- och det får jag.  :D

 

 Festivalstuket, bandet, musikstilen -- ja, alltihopa faktiskt! -- var kanonskönt och jättelångt ifrån allt vad jag trott eller väntat mig. Jag var mycket glatt överraskad och önskade att jag haft möjlighet att stanna hela kvällen.

 

 

Låt efter låt i samma härligt udda stil... Åh, vad jag hade velat stanna och lyssna till alla de andra också!

 

 

Här är kvällens lista över musik- och happenings. Mycket välordnat och genomtänkt.
Härligt tänk att låta också den vara designad, eller hur?

 

 

Ljudansvarig in happy action.  :D

 

 

Bakifrån bild över band och område.

 

 

Inget liv o stoj, inget röj eller bus, inga slagsmål och ingen fylla. Bara lugnt mysande mänskor  i alla åldrar i trivsamt samspråk, skönt mysande och njutande av musiken. Detta var verkligen en festival i min smak och stil.

 

 

Försäljning av olika slag -- t ex här t-shirts o dyl.

 

 

 Det fina miljötänket och ordningen fascinerade och imponerade.

Överallt fanns tydligt uppmärkta kartonger för sortering av skräp, pant och glas.

 

 

Vid såväl hamburger- som kaffeförsäljning, fanns gott om tydliga avfallsbehållare.

 

 

 Nedskräpningsgraden här var noll. Dels beroende på besökarnas tänk och värderingar, dels beroende på arrangörernas genomtänkta och välorganiserade sopkorgssystem. När det finns gott om och tydligt uppmärkta kärl för avfall o dyl, så funkar det. Något som t ex kommunen borde ta till sig av.

 

 

Längs den härliga muren skuttade barn o vuxna, medan de lyssnade till musikframträdandet.

 

 

Man balanserade, klättrade, småpratade (tyst för att inte störa musikframträdandet) eller bara låg o njöt i gräset.

 

 

Här fick jag syn på en van, vars mönster och färger gav mig en hint om vems den är. För er som undrar, så rekommenderar jag ett besök på Sundsvalls museum våning 2.  ;D

 

 

Ett par tjejer satt under segelduken och njöt av musikframträdandet.

 

 

Eriks härliga färg- och formval är hans signum och pryder såklart hans van.

 

 

Visst såg jag en och annan öl, men inte en enda påverkad mänska under hela tiden jag var där.

 

 

En liten glad festivalbesökare.

 

 

 En mycket annorlunda sak fångade mitt öga: En skicklig kille, som lät två bollar i snören liksom "dansa" i takt till musiken. Ofantligt fascinerande!

 

Tre unga åskådare var, liksom jag, fascinerade av den här killens skicklighet.

Detta måtte ha tamponerat massor av timmars träning, tänkte jag.

 

 

En skön syn, eller hur? Folk på filtar, barnvagnar, lekande barn, musikframträdande på plattan.

Jag ser sååå fram emot nästa års Burefestival!!

 

 

Gott om utrymme för alla i alla åldrar. Välorganiserat, genomtänkt och fint ordnat. 

 

 

 Jag var som sagt inte fri att stanna resten av kvällen, utan var tvungen att ge mig av, men jag knäppte en sista bild på Bureplattan och den lyssnande skaran innan jag började min vandring tillbaka till bilen vid Grankotten.

 

 

Medan jag gick längs stigen, hörde jag på avstånd musiken från Burefestivalen och tänkte för mig själv:

 

- Vacker norrländsk skog en lugn sommarkväll och Burefestivalens sköna stämning. Bättre kan det inte bli!