Spot-on

Mina lektioner har nästan alltid en liten text som 'starter' eller 'avrundning'...
och ibland känns de bara sååå spot-on. :D
 

Sundsvalls första fasadmålning - mitt sista storverk

Av en ren slump, råkade jag i våras träffa den synnerligen varmhjärtade och begåvade unge konstnären Erik Dirty Elmo Lindström. Jag blev genast nyfiken på hans konst och konstutövande, och såg snabbt en möjlighet, i vilken hans och mina intressen skulle kunna mötas. Jag ringde ett antal telefonsamtal och hade några möten med "rätt" personer, och vips var det bestämt: Sundsvall skulle få sin allra första fasadmålning och den skulle målas av just Erik på en klotterutsatt fasad i Skönsberg.
 
Nu är fasadmålningen klar och jag är sååå ofantligt nöjd, stolt o glad!!! Detta är nämligen Sundsvalls allra första offentliga fasadmålning av det här slaget, och det är också Eriks första stora fasadmålning inom Svea rikes gränser. Han har tidigare målat fasader o.dyl. i Indien, Thailand, Spanien m fl länder, men hittills alltså inte i Sverige.
Detta är sålunda en riktigt, riktigt unik och lycklig tilldragelse!!  :D
 
Här följer lite bilder av fasaden före, under arbetets gång och såklart väggen då den står läckert prydd och klar.
Enjoy!!  :D
 
 
 
Det är alltså denna gavel, vilken här ses täckt av nät och byggnadsställningar, som Erik nu prytt med en läcker målning.
Fastigheten förvaltas av Riksbyggen och där finns bl.a. Norrländska Vapenaffären och Marinas Dam.
 
På den här bilden har man precis satt upp ställningar och skyddsnät, samt inlett nedtagningen av den stora skylt, som satt på väggen.
 
 
Här en närbild på hur väggen såg ut tidigare. Ständigt full av missprydande klotter.
Verkligen ingen prydnad eller "reklam" för stadsdelen Skönsberg, tycker jag och många med mig.
 
Då den av Tommy Jansson "framverkade" bron, som kommer att återknyta Haga med Skönsberg, står klar om ett par år och man kommer åkande över denna bro, vore detta elände ingen rolig syn att mötas av, eller hur?
 
Jag hade länge känt ett akut behov av, att få till stånd en förändring av atmosfären av övergivenhet och förfall i Skönsbergs centrum, och vissa delar har jag lyckats förändra/förbättra och påverka, men för detta, av Riksbyggen förvaltade, hus hade jag ännu inte kommit på lösningen. Och det var alltså i detta skede, som jag råkade på konstnären Erik Dirty Elmo Lindström.
 
När jag kontaktade Tord Edman på Riksbyggen fick jag veta, att de planerade en upprustning och målning av just denna fastighet.
Ja, ni förstår -- därefter var det "bara" gedigen ämnesresearch, ett antal telefonsamtal och möten med övertalning och väl underbyggda argument, så var fasadmålningen beslutad och klar.
 
Tror man på slumpen, så var väl detta en synnerligen lycklig sådan, eller hur?  :D
 
 
 
Äntligen var Dagen D inne och Erik skulle inleda sitt målande. Jag och Erik stämde träff vid gaveln.
Min föreställning var att Erik skulle klänga på ställningarna med färgburk och pensel, då jag kom dit. Så blev det inte. När jag kikade runt hörnet, fann jag honom i full färd med det svettiga arbetet, att röja marken från buskar, ogräs och sly. Jag insåg i ett huj, att en fasadmålning är sååå mycket mer komplicerad och har sååå många fler parametrar, än jag dittills trott eller tänkt mig.
 
 
Det var, som synes, riktigt högt med ogräs o.dyl. som måste bort, eftersom det skymde sikten och gjorde att Erik inte kunde få en helhetsbild av fasaden, vilket han såklart måste ha för att kunna skapa sitt konstverk.
 
 
 
- Wohooooo! hojtar Erik glatt, då han får syn på mig. Vi är bägge lika glada och uppspelta, över att äntligen komma igång med målningen.
 
 
 
Erik kikar begrundande på sina stödlinjer för de cirklar med bottenfärger, som ska rollas av Sjölanders Måleri.
Jag förstår att det är svårt att se helheten, med nät och ställningar, som skymmer.
 
 
 
Goda vännerna Håkan Wirström, Museiservice, och Bodil Östling, Bildhotellet, passar på att kika o prata lite på väg till lunchen på Restaurang House.
 
 
 
När vi mätta i magen kommer tillbaka, har målarfirman anlänt med manskap och färg, för att rolla de stora färgfälten. 
 
 
 
Högt som bara den, är det och jag får lite svindelkänsla bara av att stå på backen och kika uppåt.
Jag får stå en liten stund och ladda, innan jag vågar mig upp med kameran.
 
 
 
Eftersom Riksbyggen ändå ska måla väggen, passar man på att göra de stora fälten enligt Eriks skiss, så att grunden är lagd och då går det fortare för honom, att göra själva konstverket. .
 
 
 
Herrarna försöker klura ut vilken färg som hör till vilket fält...
 
 
 
Erik öppnar burkarna och rätar ut frågetecken.
 
 
 
Men man får ändå inte ihop det -- det tycks saknas en burk. Det löser emellertid herrarna raskt, genom en liten omplanering av målandet. Huvudsaken är, att väggen får basfärg, där Erik ska gå igång med själva konstverket.
 
 
 
Erik är inte helt nöjd med färgtonen, så till herrarnas förvåning börjar han själv med säker hand blanda till den rätta nyansen. Här behövs ingen färgblandningsmaskin -- nej, här är det trygg erfarenhet och kreativitet som funkar!
 
 
 
Snart har Erik fått den milt gula, men ändå starka nyansen, så som han vill ha den.
 
 
 
Målarkillarna rollar så det står härliga till...
 
 
 
... och Erik iakttar o styr lite, så att det blir som det är tänkt.
 
 
 
De tre rollande herrarna, har snart täckt de stora rundlarna med den milt gladgula färgen.
 
 
 
Det är mycket effektiva killar, och det hela går mycket fortare, än jag trott eller förväntat mig.
 
 
 
Eftermiddagssolen värmer medan de rollar det sista av de varmgula fälten.
 
 
 
Erik justerar på avstånd den sista rundelns linje, så att den löper precis rätt.
 
 
 
Här har jag äntligen vågat mig upp på ställningen med kameran, för att knäppa lite bilder över E4-bygget.
 
 
 
Man har skalat av all asfalt och det känns konstigt att se... den har legat där ända sedan jag gick i småskolan, då de expropierade vår mark och byggde motorvägen.
 
 
 
Erik går en lång bit neröver, för att få överblick över väggen, men det är svårt, för det är ett stort nyponsnår och några stora träd, som skymmer sikten. Dessutom är väggen fortfarande täckt av det blå nätet, som är ett säkerhetsskydd för målarna.
 
 
 
Länge, länge står han där och funderar, planerar o liksom etsar fast väggbilden i minnet.
 
 
 
Ställningen är inte bred, ska jag säga, och jag kikar inte neråt mer än jag absolut måste, för då blir det som gelé i knäna.
 
 
 
Genom ett hål i nätet, ser jag Erik fortfarande stå nere vid stängslet. Jag förstår, att det är svårt att få nån helhet, då ställning, nät o vegetation skymmer och stör sikten.
 
 
 
Jag passar på, att ta några bilder åt olika håll, för så här högt upp med den här härliga överblicken, lär jag inte komma igen.
 
Här syns den avskalade motorvägen söderut in mot stan. Precis utanför mitt kontorsfönster i det f d kommunalhuset, står en grävmaskin, som en fantastiskt skicklig förare kör med millimeterprecision. Jag får ofta hjärtat i halsgropen, då han svingar skopar precis förbi mitt fönster och tror att "NU kommer den in genom fönstret!", men nehejdå, han vet precis var han har den. 
 
 
 
En bild över Medborgargatan och Skönsbergs centrum.
 
 
 
Erik ger sig i kast med det svettiga jobbet, att ta ner de sega, stickiga och täta nyponsnåren.
 
 
 
Detta är, som synes, inte gjort i en handvändning, och jag gissar att han fick sig några smärtsamma rivsår på kuppen.
 
 
 
Träden och slyet står fortfarande kvar, men Riksbyggen lovar att de ska fällas direkt efter helgen.
 
 
 
Nu har målarna gjort allt de kan, med den färg som fanns och det räcker, för huvudsaken är, att fälten där Erik ska börja, är grundmålade och klara. Resten rollas, då färgburken kommer till veckan.
 
 
 
På en obekväm svårtillgänglig väggbit, kramas de sista färgdropparna ur rollern... och sen säger alla trevlig helg och hejdå. Men Erik blir kvar och tar ner nätet, för att det ska gå fort o lätt att komma igång morgonen därpå.
 
 
 
Tidigt morgonen efter, då jag kommer dit, är sålunda nätet borta och väggen mycket mer synlig.
Då också träden och slyet tagits bort, kommer väggen att vara härligt synlig och exponerad.
 
 
 
Så här ser väggen ut på avstånd, taget från Trafikgatan på andra sidan motorvägen.
Det är alltså så här väl förbipasserande kommer att se den! Härligt va?
 
 
 
Här har Erik börjat dra upp sina karaktäristiska linjer för konstverket.
 
 
 
... så här ser det ut på avstånd.
 
 
 
Erik himself in full action!  :D
 
 
 
Han målar fort och säkert. Skuttar smidigt ner från ställningen. Joggar nerför backen till stängslet. Tar en lång ihärdig titt. Joggar uppför backen igen. Klättrar raskt o geschwint upp på ställningen igen och fortsätter måla.
 
 
 
Jag är så fascinerad av Eriks sätt att måla, att jag är tvungen att föreviga det på film.
 
 
 
Med snabb och säker hand drar Erik upp sina linjer.
 
Hade nån trott, att det var lättsamt, bekvämt och peace of cake att göra en fasadmålning, så think again!
 
 
 
Här har fasadkonstverket kommit en bra bit på väg -- man börjar se hur väggen kommer att se ut.
 
 
 
Nu har Riksbyggens killar varit här och röjt, så nu ser man tydligt hela gavelväggen från de flesta håll.
 
 
 
Träden och buskagen ligger ner, men ska fraktas bort inom några dagar.
 
 
 
Det läckra trädet och fågeln har fått sina basfält och linjer.
 
 
 
 
Brittsommarsolen värmer hela eftermiddagen, och Erik spelar skön musik och skapar så det står härliga till.
 
 
 
Det är oerhört fascinerande att se fasadkonsten växa fram, och jag är så ofantligt glad o stolt över att ha fått vara en kugge i det maskineri, som gjorde detta möjligt. 
 
 
 
 
En överblickande filmsnutt.
 
 
 
 
Den unika och läckra fasadmålningen är i princip färdig, och nu återstår endast några små detaljer.
 
 
 
Erik har fått hjälp av sina kompisar, att plocka ihop medan han rundar av. Jag gissar att den varmt-grattis-champagne, som jag har med till Erik, kommer att smaka gott på en skön grillning i kvällssolen.
 
 
 
En mycket nöjd Erik poserar framför sitt färdiga verk -- Sundsvalls allra första fasadmålning och Eriks första okejade utomhusmålning här i Sverige.
 
 
Så här nöjt leende har Erik verkligen skäl att vara!!
Varmt grattis och snyggt jobbat, Erik!!!  :D
 
 
 
Precis så här, hoppas jag att folk ska minnas Erik Lindström och Sundsvalls första fasadmålning!!
 
 
 
Se så snyggt det blev!!!  :D  :D
 
 
 
Såå himla läckert!!!
Nu ska den bara täckas av en genomskinlig skyddande hinna -- sen är det klart!
 
 
En liten rolig grej som hände, medan Erik höll på med den här väggmålningen, var att någon ringt och kallat dit polisen, för att "någon sprayklottrade på väggen".
Mitt i målandet, stod sålunda ett par barska polismän där och röt, att de ville veta vad i allsindar Erik höll på med.
Erik, som ju är luttrad och van att få sin konstutövning ifrågasatt (inte minst efter polisens fåntratteri kring årets barnmålning på Burefestivalen), log vänligt och förklarade hur det hela hängde ihop.
Poliserna var  dock inte lätta att övertyga och var inte så särskilt vänliga, ens när de förstått att han inte alls var där och klottrade.
 
Och vad gäller klotter -- jag oroade mig lite över att små buspojkar skulle klottra på Eriks fina konstverk, men det oroar inte Erik ett dugg.
- Om de gör det, så jagar jag rätt på dem!! svarade han med ett underfundigt leende.
- Men hur skulle du kunna veta vilka de är? frågade jag, fortfarande inte övertygad.
  Tänk om småpojkar kluddar på väggen så där som de gjort förut!! 
- Hehehe, det kommer nog inte att hända, för jag känner igen dem, svarade Erik lugnt.
Jag förstod verkligen ingenting och såg nog ut som ett stort frågetecken, så Erik förklarade:
- Det du tycker ser ut som klotter kallas för "tag" och den är lika personlig, som om de skulle ha satt dit sitt foto eller sitt fingeravtryck. Och i de här kretsarna känner vi varann och respekterar varandras verk.
 
 
 
Längst upp på väggen, har Erik målat dit sin signatur.  :D
 
 
 
 
Nu är väggen helt färdig (sånär som på den skyddande transparenta hinnan) och Erik o hans vänner städar nogrannt efter sig -- miljötänket är jätteviktigt för dem och inget skräp får lämnas kvar.
 
 
 
Varenda litet skräp plockas upp och stoppas i kassar för att tas med därifrån.
 
 
 
Endast ställningen, nätet, färgfirmans saker och den stora gamla skylten, som tidigare satt på väggen, lämnas kvar.
 
 
 
Bara den skyddande hinnan lagts på, så försvinner också ställningen och det övriga.
 
 
 
Visst är det SNYGGT??!!! Jag är såååå nöjd, glad, stolt och tacksam!!!
 
 
 
 Och så här ser nu Skönsbergsgaveln ut -- prydd med Eriks läckra och glada fasadkonstverk!!
 
Gissa om jag är glad och stolt över att, genom att "verka fram" denna fasadmålning, ha fått bidra till Skönsbergs stadsdelsutveckling och den unika utsmyckningen av denna!!
Jag bara älskar Eriks sätt att måla och hans milda mättade färgsammansättning. Min förhoppning är att människor i alla åldrar -- både de, som bor i stadsdelen och de, som passerar i bil, buss, till fots eller buss -- ska uppskatta Eriks konstverk och inse det unika i att vi faktiskt HAR en fasadmålning. Det är det nämligen långt ifrån varje kommun som har.
 
För er, som vill se mer av Elmos härliga konst och skapande -- se på fotogalleriet på hans hemsida, genom att klicka här!  

Om ni läser texten under hans olika foton, så inser ni snart att det är en härligt uppåtgående stjärna på konsthimlen som prytt vår Skönsbergsfasad. Han har målat både fasader och annat på massor av ställen i världen. Och nu äntligen också här på hemmaplan!!  :D
 
 
 
Och med detta sista storverk tackar jag nu för mig. Även mitt synnerligen tänjbara tålamod och min ta-skit-tolerans har en bortre gräns, och den är definitivt både nådd och passerad nu.
Jag har sålunda, av flera skäl, nu begärt utträde ur mitt parti och avsagt mig samtliga politiska uppdrag och engagemang, för att framgent lägga min glada arbetslust och energi på annat.
 
Varmt tack till alla er kära familjemedlemmar (i synnerhet min kära pappa, som alltid varit mitt kloka politiska bollplank), släkt, vänner, läsare, väljare, Skönsbergsföretagare och övriga, som stöttat, uppmuntrat, lyssnat och läst under alla dessa år!
Utan er hade jag aldrig lyckats med allt det, som jag lyckats med!!  <3 <3
 
Nu -- mot nya angelägna mål på andra gröna ängder och oomskrivna områden!!  :D
 
 
 
 
 
 
 
 

Dirty Elmos fantastiska fasadkonstverk tar form

Erik Dirty Elmo Lindström jobbar idogt och nu ser man tydligt trädet av ansikten och den urtida fågeln.

Jag håller tummar och tår, att vädret ska fortsätta vara så här fint ända till på torsdag eftermiddag, så att den ledamoten från riksdagens kulturutskott, som kommer på torsdag, får se både fasadmålningen, Skönsberg och Sundsvall i strålande solig brittsommardager.


Fasadmålningen växer fram

Det är helg och det blåser som bara den, men det stoppar inte Erik, som är angelägen om att bli färdig före den 13:e september, då Sundsvall får riksdagsmannabesök från kulturutskottet. Självfallet ska denne hitreste riksdagsman få förmånen att beskåda Sundsvalls första fasadmålning!  :D  :D
 
Sålunda har Erik med sig en cd-spelare med rejäl högtalare, och till skön musik målar han glatt och oförtrutet vidare.
 
I klippen nedan syns det, även om det är mycket kvar att göra, hur trädet och fågeln börjar växa fram...
Det syns också oerhört tydligt, att det är en synnerligen säker och begåvad kille, som håller i sprayflaskan.
Man kan inte annat än le imponerat!
 
Erik målar, hoppar ner och betraktar helheten på avstånd, springer tillbaka, klättrar upp och fortsätter måla.
 
 
Det är sannerligen ingen sinekur det här. Obekväma arbetsställningar, höga höjder, mycket springande, klättrande, svettigt röjande av buskar o sly för att kunna se helheten och få överblick.
Men Erik är helt fokuserad på sin vägg och sitt konstnärliga skapande. Att det är fysiskt tungt, tycks inte bekomma honom. Han är i sanning en helt remarkabel ung man, som kommer att gå mycket långt -- en stigande stjärna på konsthimlen!!
 
Jag tycker, att det är så fantastiskt roligt, att detta händer i vårt Skönsberg!!
Och det är tack vare:
  • varmhjärtade Erik Dirty Elmo Lindström, som skänker denna fasadmålning till Skönsberg
  • bäste Erland Solander, Stadsbyggnadsnämndens ordförande, och hans positiva möjliggörar-anda
  • Riksbyggens positive och samarbetsvillige Tord Edman
...som detta är möjligt!!!  :D
 
Tack, tack, tack och åter tack till er, som gjort att detta kan bli verklighet!!!  :D

Lördagmorgonfin fasadstatus

Kunde inte låta bli att svänga förbi imorse på väg till jobbet. Var sååå nyfiken på vad som hänt sen jag åkte därifrån igår eftermiddag.

Nu är nätet borttaget och man kan börja skönja vilken läckert iögonfallande fasad detta kommer att bli!! :)


Idag kör målandet igång

 
Nu ni!! Nu kör målandet ääääntligen igång på gaveln vid Norrländska Vapenaffären.
Det skulle enligt de första beskeden ha gått igång låångt tidigare, men det blev inte förrän idag man grundmålar fasaden. Men Erik Lindström ligger i startgroparna, och så fort det är gjort och färgen torkat, så kör han igång med själva konstverket.
Såååå spännande och sååå roligt!!!
Tänk att jag fått vara en liten kugge i även det här -- Sundsvalls första fasadmålning!! :D

Mitt busskortsinitiativ tredubblade seniorernas resande

Somrarna 2008 och 2009 semestrade jag i Skottland, och inspirerades då av deras Scotland-Wide Free Bus Travel Card. Efter en lång tids bearbetning, skrivande och diskussioner, mynnade detta så småningom ut i en Allianssatsning här i Sundsvalls kommun inför valet 2010, då den s k Hundringen lanserades.
Gissa om jag var stolt och glad!!
Läs gärna mitt jublande blogginlägg om detta, genom att klicka här!
 
Hundringen blev snabbt en succé -- inom bara några veckor hade över 1000 st Hundringen-kort sålts.
 
Idag - ett år efter lanseringen - rapporterar Dagbladet, att Hundringen nu står för hela 10 procent av allt bussresande i Sundsvalls kommun, och att busskortets popularitet har inverkan på omarbetning av linjedragning och tidtabeller.
 
Att Hundringen är omtyckt och välkommen, får jag ofta höra av både mina kära Helex-seniorer, andra pensionärsbekanta och genom mina föräldrars många bridgevänner -- och det gör mig sååå stolt och sååå glad!!
Det är en fantastisk sak, att ha varit startskottet till en sådan härligt positiv sak, som förändrat och förbättrat för så enormt många människor!!!  :D
 
Läs gärna Dagbladets artikel genom att klicka här!

Burefesten 2012

Ni har förmodligen läst om Sundsvallspolisens tavla, vad gäller målarplanket på årets Burefestival (en kultur- och musikfestival), som arrangeras på ideell basis av föreningen Urskogen)... och min inblanding o mitt engagemang i detta.
Om inte, så här är länkar till ett par av våra lokaltidningars artiklar:
 
Dagbladet om Burefesten/Burefestivalen 2012
 
ST om Burefesten/Burefestivalen 2012
 
 
Erik "Dirty Elmo" Lindström, en av arrangörerna för Burefesten, är en mycket begåvad ung konstnär, som målat på bl a fasader runt om i världen. Hans verk finns att se på både hans hemsida och på Sundsvalls museum (våning 1 + 2) i en aktuell utställning med namnet "Det här är inte konst".
 
Första gången jag träffade Erik, var då han och hans kamrater hälsade på hos Bodil o Håkan på Bildhotellet, där föreningen SUNDSVALL NORD (min dåvarande arbetsgivare) hade sitt kansli -- och sålunda jag min arbetsplats. Killarna helt okända för mig och nyfiken, som jag är, ville jag gärna veta mer om deras olika konstnärskap.
Eriks konst lät mycket intressant och jag ville veta mer om hans verk, så han gav mig sin hemsideadress.
 
Eftersom jag engagerar mig i stadsdelsutvecklingen av Skönsberg med omnejd, och där finns en fastighet vars fasad skämmer och sticker i ögonen, så kändes detta bara för bra för att vara en slump... och förstås alldeles för perfekt för att inte göra något stort o bra av.
Efter ett par dagars intensivt ringande, mailande och några personliga besök, hade jag roddat till det med både Erik, Stadsbyggnadskontoret, Unnis som ansvarar för offentlig utsmyckning och Riksbyggen -- och resultatet av detta blir nu en stor fasadmålning av Erik på nämnda Skönsbergsfastighet. Något som jag är ofantligt glad och stolt över att ha kunnat ro i land.
 
För mig rimmar godkännandet av nämnda fasadmålning, den aktuella och applåderade utställningen på Sundsvalls museum och polisens avslag på Burefestivalens målarplank synnerligen illa. Det ena går liksom stick i stäv med det andra.
Polisen hävdar, att Sundsvalls kommun numera har en nolltolerans mot klotter och detta s a s utgör grunden för deras avslag på Föreningen Urskogens ansökan, om att få ha det årliga målarplanket på Burefestivalen.
Ett sådant dåligt underbyggt och dumt resonemang gör mig indignerad -- i synnerhet när det liksom krockar med min applåderade fasadmålning i Skönsberg och den lovordade utställning nämnda konstnärer har på museet. Sålunda engagerade jag mig till 100 % i att få beslutet hävt.
Efter två dagars medial uppmärksamhet, Facebookskrivande och ringande till alla jag kunde komma på i ansvarsposition, så ändrade polisen sitt beslut och gav den årliga Burefestivalen sitt målarplank.
Erik och jag jublade såklart i kör!
 
Jag besökte självfallet Burefestivalen 2012 -- dels för att få uppleva den sköna stämningen, dels för att fota/filma lite. Min tanke var/är, att det kan vara gott att ha lite dokumentation inför nästa års ansökan, så att man kan visa hur lugnt, städat och välorganiserat det varit på föregående års Burefestival.
 
 
Min promenad till Bureplatsen utgick ifrån parkeringen vid Grankotten på Norra Berget. Det var en härlig vandring genom soligt vacker skog på bekvämt breda och grusade stigar.
Efter bara en kort stunds vandrande, kunde jag svagt urskilja ljudet av skönt rytmisk och långsam musik. Allteftersom jag kom närmre, hörde jag tydligare o tydligare vilken härlig, laidback och suggestiv musik som spelades -- en helt ny o okänd musikgenre för mig. Den gjorde mig leende glad i magen och liksom styrde mina steg till att gå i takt. Väl framme frågade jag en av de musikansvariga och fick veta vad det var som spelats. Nedan ett par klipp med exempel på den sköna och annorlunda musiken.
Lyssna och njut!!!
 
 
 
 
 
På Bureplatsen var massor av besökande i alla åldrar och där rådde en skön, glad och välkomnande atmosfär. 
 
Överallt satt folk i alla åldrar på filtar o gräs i trivsamt samspråk eller bara avslappnat njutande och lyssnande till musiken. Där skuttade lekande barn och vuxna. Där rådde, kort sagt, en mycket skön och avslappnad stämning.
 
 
Längst upp på området hade man satt upp målarplanket. Där inbjöds alla barn att måla mellan 14 o 18. Och oj vad det målades!!  :D
 
 
 Erik och de andra blandade färger och servade de glada små konstnärerna med färgmuggar, penslar, rollers och övrigt.
 
 
Erik blandade och såg till att det fanns av alla önskade kulörer.
 
 
Iklädda "skyddskläder" (läs: sopsäckar) målade alla av hjärtans innerliga lust.
 
 
Jag kikade suget på färgerna och tänkte stilla, att det var synd att Sundsvallspolisen är så trångsynt, att man begränsade arrangörerna i sitt tillstånd att måla. Jag hade så himla gärna velat prova på, men tillståndet gällde tyvärr endast barn.
 
 
Här går en tjej lös med själ och hjärta. 
 
 
Jag frågar förstås om jag får ta en bild av henne när hon målar -- och det får jag.  :D
 
Pojkarna är lika glada och konstnärliga med sina färger och penslar.
 
 
Och Erik m fl fortsätter glatt och tålmodigt att blanda och dela ut färger.
 
 
Det syntes tydligt, hur roligt alla hade det och hur härligt alla tyckte att det var med målandet.
Jag var såå glad för alla, men allra mest för arrangörernas skull!
 
 
Härliga färger i stora penseldrag passar den här unge konstnären.
 
 
Här parmålar ett par skrattande killar. 
 
 
Så fick jag syn på en skylt, som jag blev nyfiken på...
 
 
Det visade sig vara ett barntält. Där kunde barn i alla åldrar vila, mysa, läsa, sova, leka stillsamma lekar etc under tak och på gott avstånd från musiken. Min gissning är, att man där kunde låta barn få vila eller sova fram mot kvällen.
 
 
Vid stora grillar kunde man köpa nygrillade hamburgare med goda tillbehör.
 
 
Där, precis som på resten av festivalområdet, möttes jag av leende glada ansikten och vänligt omhändertagande.
 
 
Där fanns också kaffe med dopp att köpa.
 
Det fascinerade mig att området var så lugnt och härligt, fast där var så mycket folk och så många barn. 
 
 
På själva Bureplattan hade man ställt iordning en scen med tak, och liten som stor satt i gräset och njöt av framträdandena. 
 
 
En härlig trio med ett skönt dragspelssound underhöll med låtar i en egen och läcker stil.
Se klippet nedan (ber om ursäkt för den dåliga ljud- o bildkvaliteten).
 
 
 Festivalstuket, bandet, musikstilen -- ja, alltihopa faktiskt! -- var kanonskönt och jättelångt ifrån allt vad jag trott eller väntat mig. Jag var mycket glatt överraskad och önskade att jag haft möjlighet att stanna hela kvällen.
 
 
Låt efter låt i samma härligt udda stil... Åh, vad jag hade velat stanna och lyssna till alla de andra också!
 
 
Här är kvällens lista över musik- och happenings. Mycket välordnat och genomtänkt.
Härligt tänk att låta också den vara designad, eller hur?
 
 
Ljudansvarig in happy action.  :D
 
 
Bakifrån bild över band och område.
 
 
Inget liv o stoj, inget röj eller bus, inga slagsmål och ingen fylla. Bara lugnt mysande mänskor  i alla åldrar i trivsamt samspråk, skönt mysande och njutande av musiken. Detta var verkligen en festival i min smak och stil.
 
 
Försäljning av olika slag -- t ex här t-shirts o dyl.
 
 
 Det fina miljötänket och ordningen fascinerade och imponerade.
Överallt fanns tydligt uppmärkta kartonger för sortering av skräp, pant och glas.
 
 
Vid såväl hamburger- som kaffeförsäljning, fanns gott om tydliga avfallsbehållare.
 
 
 Nedskräpningsgraden här var noll. Dels beroende på besökarnas tänk och värderingar, dels beroende på arrangörernas genomtänkta och välorganiserade sopkorgssystem. När det finns gott om och tydligt uppmärkta kärl för avfall o dyl, så funkar det. Något som t ex kommunen borde ta till sig av.
 
 
Längs den härliga muren skuttade barn o vuxna, medan de lyssnade till musikframträdandet.
 
 
Man balanserade, klättrade, småpratade (tyst för att inte störa musikframträdandet) eller bara låg o njöt i gräset.
 
 
Här fick jag syn på en van, vars mönster och färger gav mig en hint om vems den är. För er som undrar, så rekommenderar jag ett besök på Sundsvalls museum våning 2.  ;D
 
 
Ett par tjejer satt under segelduken och njöt av musikframträdandet.
 
 
Eriks härliga färg- och formval är hans signum och pryder såklart hans van.
 
 
Visst såg jag en och annan öl, men inte en enda påverkad mänska under hela tiden jag var där.
 
 
En liten glad festivalbesökare.
 
 
 En mycket annorlunda sak fångade mitt öga: En skicklig kille, som lät två bollar i snören liksom "dansa" i takt till musiken. Ofantligt fascinerande!
 
Tre unga åskådare var, liksom jag, fascinerade av den här killens skicklighet.
Detta måtte ha tamponerat massor av timmars träning, tänkte jag.
 
 
En skön syn, eller hur? Folk på filtar, barnvagnar, lekande barn, musikframträdande på plattan.
Jag ser sååå fram emot nästa års Burefestival!!
 
 
Gott om utrymme för alla i alla åldrar. Välorganiserat, genomtänkt och fint ordnat. 
 
 
 Jag var som sagt inte fri att stanna resten av kvällen, utan var tvungen att ge mig av, men jag knäppte en sista bild på Bureplattan och den lyssnande skaran innan jag började min vandring tillbaka till bilen vid Grankotten.
 
 
Medan jag gick längs stigen, hörde jag på avstånd musiken från Burefestivalen och tänkte för mig själv:
 
- Vacker norrländsk skog en lugn sommarkväll och Burefestivalens sköna stämning. Bättre kan det inte bli!
 
Ett litet reflekterande post scriptum:
Nog är det anmärkningsvärt (för att inte säga signifikativt), att bägge våra lokala tidningar var sååå ivriga att skriva om eländet före festivalen, men sedan inte är ett dyft intresserade av att skriva en enda rad om det imponerande välorganiserade, fina och trevliga evenemanget.
Inte heller har det rapporterats något om huruvida polistens farhågor angående ökat klotter besannats eller ej. Nog vore det väl intressant att få veta hur många Burefestivalsinspirerade klottrare man haffat? Om det överhuvudtaget finns några såna, vill säga...
 

Mitt Vårtal till Skönsberg

Igår höll jag årets Vårtal vid majbrasan nere i Ortviksparken i Skönsberg.

Väl förberedd med stolpar o stödord på papper, tänkte jag att det skulle gå bra att "hålla sig till manus".

Men pyttsan! *skrattar*

Kyla, tekniskt krångel med mikrofon och ljud, vinden som slet i papperet, att stå på den pyttelilla sitsen på ett vingligt och halvmurket campingbord, och förstås nerverna, gjorde att talet blev mer "skjuta från höften" och "ur minnet", än hålla sig till det förberedda och genomtänkta.

Jag lyckades dock, i stort, få med det jag tänkt mig, men några saker vet jag "föll bort"...

Hur som helst - så här var det tänkt att lyda:

 

 

Hej!
Va’ roligt att få välkomna er ALLA hit ikväll!
Skönsberg är ett sånt härligt spektrum av språkgrupper och kulturer!

 

Welcome engelska

Tervetuloa finska

Bienvenidos spanska

Hoşgeldinizshgelldinniz”turkiska

Hachlön” arabiska

Karibu swahili

Dobro doshli serbokroatiska

Khosh aamadid persiska farsi

Pi xir hatin "pecher haten" kurdiska

”Da bba shalåvitch” ryska

Vitam polska

 

Det där var bara några av alla språken och mitt uttal var säkert jättefel – men jag tror ändå att ni förstår vad det är jag försöker säga: Välkomna hit allihop!!!!!!



Jag känner mig hedrad och glad över att jag fått förtroendet, att hålla det traditionella Vårtalet -- till er och till våren.
Jag, som varken bor här eller driver nåt företag här – utan som helt enkelt bara har Skönsberg i mitt hjärta… och som min härliga, inspirerande arbetsplats.

 

För er som inte känner mig, så är det jag som är Åsa – kanslist, administratör, marknadsförare och allt-i-allo på Norra brofästet och föreningen SUNDSVALL NORDs kansli – i Sköns gamla kommunalhus längst ut på Medborgargatan… vid den stängda tunneln, ni vet.

 

Många av er känner nog varken till Norra brofästet eller SUNDSVALL NORD, utan känner mig mer som "hon som öppnade Hemköpshuset till Julmarknaden".
Och jag vill berätta för er, att jaa – där kommer en bra dagligvaruhandel… och ett par andra verksamheter…  I mitten av hösten har man lovat mig att de ska vara igång.

 

Så – nu vet ni ungefär vem jag är…

 

Jag är uppvuxen på Rönnlunda gård mittemot North Car.
Där motorvägen idag går nedanför North Car och ner mot Shell Punkten, hade vi våra kossor. När kossorna skulle korsa vägen till och från betet, fick jag stå med en röd liten flagga och hejda bilarna, medan farmor eller nån annan vuxen såg till att de kom säkert dit de skulle.


I mitten av 60-talet minskade vi ner på jordbruket och sålde kossorna – då skulle man nämligen ha den marken för att bygga motorvägen…  
Det var jättespännande att växa upp och se motorvägen ta form!
Och – när de sen öppnade och släppte igång trafiken där! Ja, ni fattar ju…!
Och tänk första gången jag fick åka bil på den nya vägen!!! Vilket härligt minne!!!

 

Idag – lite drygt 45 år senare - har jag förmånen, att åter få sitta på första parkett och se allt detta nya växa fram. Bron över fjärden… nya E4… och det, till och med, mitt utanför mitt kontorsfönster!

Men visst hade hon rätt, hon Karin Boye – ni vet, hon som skrev de välkända orden:
Javisst gör det ont när knoppar brister.

 

 

Utveckling –  det är väl det Boye menar med att  ”knoppar brister”…
Ja, vilken utveckling går lätt och smärtfritt?
Oavsett om det gäller att lära sig glosor till veckans prov, eller om det är tonårstidens känslovånda och hormonprillighet man ska igenom, om ett barn ska födas till världen... eller - som här - det är en stadsdel, som växer och utvecklas… så känns det… så gör det, precis som Boye säger, ont.  Ibland lite... ibland mycket.

 

 

Skönsberg är en knopp – en härlig växande spirande knopp.
Och visst gör det ont när den här knoppen – Skönsberg – ska slå ut i blom…
Allt det här med bron och E4 och allt vad det för med sig… det både hörs, märks och känns med alla grävningar, pålningar och störningar. 
Men -- tänk när det är klart!!
Jag har en tanke – en vision – en bild i mitt huvud – om hur vårt Skönsberg ska se ut ...



Den visionen omfattar förstås mycket, men vi stannar här — längs vattnet – strandpromenaden mellan här och Stenstan…
Så här tänker jag mig att den ska vara och se ut:

 

 

Tänk när du promenerar mellan Stenstan och här. 
Du går längs en lååång bred asfalterad strandpromenad kantad med ett vackert gjutjärnsstaket… vackra gammeldags lyktstolpar… och matchande vackra bänkar… träd, buskar, blommor och planteringar…

På vägen in till Stenstan kommer du att passera mängder av trevligheter:

 

·        Det populära kallbadhuset – dit man kan både cykla och promenera – även utan mamma o pappa, eftersom strandpromenaden är både tryggt staketförsedd och upplyst. Där kommer alltid att vara tryggt, eftersom det rör sig mycket folk där på promenad till eller från nånstans. Vårt nya fina bostadsområde på Heffnerskajen – Heffners Sjöstad, namnförslaget som Tommy Jansson fört fram – kommer ju nämligen att bebos av ca 2500 - 3000 personer… och där kommer det också att finnas café, närbutik och annan levande verksamhet.

 

·        Och längs strandpromenaden ska vi förstås ha en stor lekpark med grönytor – inhägnad av ett fint staket i samma gammeldags stil – föräldrar behöver inte oroa sig över att nåt barn tultar iväg ner i vattnet, och inga hundar kan ta sig in och göra sina behov, där barnen ska leka. Där ska finnas karuseller, gungor, klätterställningar, klätternät och mycket annat. Och förstås en stor öppen gräsyta där man kan spela kubb, eller kanske bara slå sig ner o pick-nicka på en filt.

 

·        Och vid bron Dubbelkrum ligger förstås det norra brofästet med dagvattendammen. Där ska det förstås vara grönt och lummigt… blomma vackert i planteringarna… Och man kan sitta där i solen och njuta av utsikten över vattnet och vår alldeles helt unika bro… med en glass i handen, som man köpt på…

 

·        …vår läckert udda och annorlunda formade kiosk, för en sådan ska det förstås finnas i anslutning till lekparken och brofästet.
Kiosken ska synas på låååångt avstånd… vara ett landmärke, som alla känner till… kanske formad som en stor kupol? Eller ett torn?
Kiosken ska hållas öppen vår, sommar och tidig höst. Kanske kunde den som tradition öppnas varje år till just majbrasan på sista april?

 

Ja, det här är min vision för just strandpromenaden… min tanke hur det ska bli… och DET ska jag fortsätta jobba för!! För det går - det går att påverka!!
Om lilla jag kunde få till ett pensionärsbusskort – Hundringen – med inspiration från en Skottlandssemester – så förstår ni vad vi kan åstadkomma tillsammans. Om vi bara vill!! Och tror!!


Varje vår sker det ett stort mirakel… ni vet, då allt byter skepnad!
Då allt ser hopplöst visset och dött ut. Då förundras jag över hur allt det vissna, plötsligt liksom väcks till liv… och börjar spira och grönska.
Hela naturen byter skepnad! Och blir som NY!
Det är ett alldeles underbart mirakel! Vartenda år!!



Precis på samma sätt är det med Skönsberg – det ser visset, lerigt, söndergrävt och eländigt ut… just nu och under en lång tid framöver… men sen …
SEN kommer ju Skönsbergs vår – ni vet, då knoppen Skönsberg sakta, men säkert slår ut… i enastående vacker blom.



Och… på samma sätt som vi längtar tills vintereländet är slut och den ljuvliga underbara våren kommer med grönska, sol och värme ---- på samma sätt får vi nu längta till Skönsbergs härliga blomnings vår!

 

För med näring och energi ur vår gemensamma kärlek till den här stadsdelen, kommer Skönsberg att blomma upp – inte bara som en enda tjusig ros…
Nej – tillsammans kommer vi att få se ett Skönsberg, som blommar som en enastående, vacker, färgsprakande och JÄTTESTOR  mångkulturell bukett!

 

Med det tackar jag nu för mig och säger:

 

- Låt oss nu välkomna ­Våren med ett fyrfaldigt hurra.
Leve Våren!
Hurra, hurra, hurra, hurra!!

 

 

 

 


Fantastiska Delsbo kyrkas syförening

I onsdags eftermiddag följde jag med min goda vän och arbetskamrat, Bodil Östling, ner till Hälsingland för att vara med på Delsbo kyrkas syförenings auktionskväll.

Det låter kanske inte så spännande tycker ni, men jag hade ju fått förhandsinformation av Bodil, så jag visste ju att en härlig, trevlig och inspirerande kväll väntade.
Exakt hur härlig, trevlig och inspirerande, hade jag dock aldrig kunnat ana --- det här var verkligen way beyond my expectations, kan jag säga!!!

Det här var en mysig, varmhjärtad, trivsam, välkomnande, härlig och rolig kväll!!
Jag minns inte när jag senast skrattade, myste och gladdes så mycket!!
Jag ser redan fram emot nästa gång! :D



Konferencier och synnerligen utmärkt o underhållande auktionist, var Delsbo församlings kyrkoherde Peter Södergård.
Om fler kyrkoherdar och präster var som honom, så skulle kyrkorna ha många, många fler besökare, sanna mina ord!  :D

Med härligt lättsam humor, glimten i ögat och lagom personliga skämtsamheter, guidade han oss genom auktionens alla utrop och VIPS var kvällen slut.

Att tiden går fort när man har roligt, har nog aldrig varit så sant som i onsdags i Delsbo församlingsgård!  :D



Det var, som sagt, en auktionskväll -- och föremålen man auktionerade ut var inte, som på vanliga auktioner, begagnade möbler, skänkta prylar eller fyndlådor.
Nej, på den här auktionen ropade man ut fantastiskt vackra och synnerligen välgjorda handarbeten av olika slag.

Pengarna man får in kommer oavkortat att gå till olika välgörande ändamål, som församlingen engagerar sig i.

Se bara på bilden ovan och de bilder, som följer -- är det inte helt otroligt vackra handarbeten?



Så ofantligt många arbetstimmar som dessa måtte ha tagit i anspråk, borde de ha sålts i hemslöjdsbutiker och betingat ett rejält högt pris... men, nejdå -- de är skänkta till den här härliga auktionskvällen, för att säljas för blott en bråkdel av sina värden.

Det är så fint och generöst, att jag blir glad o varm i maggropen.



Gunvor på Rävnäset, en intilliggande gård, hade skänkt massor av hembakt tunnbröd, segkaka och paltbröd.

Paltbrödet lyckades jag ropa in två påsar av -- dessa ska, tillsammans med fläsk och vitsås, bli en härligt god middag, som jag ska bjuda mina älskade föräldrar och döttrar på.



Ungefär mitt i auktionen gjorde man en rejäl paus. För blott en tjuga fick vi då supergott hembakebröd och kaffe. Efter en trivsam stund vid fikaborden, var vi åter rustade att "auktionsshoppa".



Delsbosöm i olika färger och utföranden fanns på flera av de vackra verken.
Man kan inte annat än förundras över med vilken imponerande precision stygnen knåpats dit.



Linne, halvlinne, bomull, korsstygn, Delsbosöm, plattsöm, hålsöm, stjälkstygn, korsstygn och mycket, mycket mer -- ja, det fanns av alla vackra sorter och slag.



Små dukar, stora dukar... Förkläden, flaskförkläden... Grytlappar i både sytt, broderat, virkat och stickat.



Är det inte vackert, så säg..?



Det fanns ett antal lotterier att köpa lotter till. Vinsterna var varierande -- fruktkorg, brödkorg, matkorg, brödrost, citruspress, duk, ljuslykta, broderade bokmärken, påskblomsterarrangemang i kruka, en stor korg hemägg och mycket, mycket mer.

Jag brukar inte vinna på lotterier och denna kväll utgjorde inget undantag, men vad gjorde väl det? Att inte vinna har aldrig bekommit mig det minsta, vare sig i lotteri, spel eller tävlingar. Det är ju leken och spänningen, som är det roliga.

I detta fall, gick ju dessutom pengarna till välgörande ändamål, vilket gjorde att det kändes mycket mer viktigt ,att få betala en rejäl summa, än att vinna saken.  :D

Ägg visste dessutom Bodil hur vi kunde köpa i en "själv-köps-bod" på en gård, så det gjorde vi senare på hemväg i den mörka kvällen.

Om jag bara inte blivit så fångad, tagen och förundrad över allt denna kväll, så hade jag måhända kommit ihåg varför jag packat med mig kameran. Då hade jag t ex kanske kommit mig för att fotografera den bedårande charmiga "själv-köps-boden" med allt härligt närproducerat, som där fanns att köpa.



Vet inte ni heller vad en "själv-köps-bod" är..? Åh, så bra -- låt mig förklara!
Det är en så fantastiskt hjärtevärmande och uppbygglig sak, att jag bara måste få beskriva och berätta!!

Det är alltså en dygnet-runt-öppen "butik" inne på en gård, där gårdsägaren säljer t ex ägg, potatis, ost, mjöl, bröd, senap, honung, ostkaka och liknande varor från gården och orten.
Man förser sig med det man vill köpa, skriver varorna och priserna på en lapp, som man sedan stoppar tillsammans med pengarna i en brevlåda, som sitter på väggen inne i "butiken".

Systemet bygger på förtroende och ärlighet!! Visst är det väl härligt?
Man blir så innerligt glad i hjärtat!!  :D



Jag hade, tyvärr, inte med tillräckligt med pengar (inte på långa vägar!), så jag har redan lagt in en "beställning" till Bodil om mer ägg och paltbröd.  :D

Glada frigående höns värper godare ägg och jag känner mig lycklig över att inte ha bidragit till det förfärliga burhönssystemet.
Priset är dessutom fantastiskt: 40 kr för 36 st goda ekologiska ägg -- man kan inte annat än bli lycklig när man hittar såna här smultronställen!!!  :D



Auktionens allra mest charmerande och udda inslag är de handgjorda påskäggen -- en mångårig glädjeskapande, gemenskapsbefrämjande och kreativ tradition för alla åldrar!

Äggen görs av papier mache, handmålas och fylls med godis.
Varje ägg får sedan en nummerlapp, som fungerar som lott.

Man köper äggen genom att ropa in dem, och sen lottas ett antal vinster ut med äggnumret som lottnummer.



Alla äggen var jättevackra! Det hade inte spelat nån roll vilket jag ropat in, men jag hade bespetsat mig på två stycken i färger, som jag tänkt ska passa till två av mina nära vänner.

Eftersom hela syftet med auktionen var att hjälpa, stödja och underlätta för andra, så tänkte jag att mina inropade ägg självklart ska få gå i samma anda -- de ska sålunda få glädja två av mina vänner.



Hade jag haft mer pengar med mig, så hade jag ropat in fler ägg.
Nu var det inte så, för vem hade kunnat ana? Fast man fått det beskrivet?
Det här måste man bara uppleva, för att förstå!

Nu vet jag, och jag tänker att det ju kommer fler år och fler handgjorda ägg --
och då ska jag ta med mig både mycket mera pengar och många auktionsglada vänner.

Jag längtar redan!!!  :D

RSS 2.0