Hundringen / Hundralappen blir visst kvar

 Mitt busskortsförslag hade hård motvind i början - t.o.m. inom mitt eget parti - men jag gav inte upp, för jag hade ju upplevt spinoff-effekterna av ett sånt här busskort i verkliga livet. 
 
Till slut hade jag lyckats nöta hål på motståndet i mitt parti, så att förslaget äntligen togs upp i den lokala Alliansens budgetplan. När valrörelsen 2010 var i full gång, såg emellertid fortfarande de lokala politikerna mitt förslag som "en mindre betydande fråga". 
 
Jag sörjde att man inte hade accepterat mitt grundförslag om ett Senior-frikort, men var ändå jätteglad åt att jag hade fått igenom de andra stora punkterna - d.v.s. att kortet skulle gälla i HELA Sundsvalls kommun och för ALLA pensionärer, och att det skulle vara gratis resor för funktionshindrade. 
 
När vi vann valet och maktskiftet var ett faktum, började Länstrafiken omedelbart att kritisera Hundringen/Hundralappen. Den var orättvis, hävdade de. Man menade att de tre kommunerna skulle ha exakt samma regler och förutsättningar - något som jag varken kunde förstå eller hålla med om. Varje kommun bör väl använda sina skattemedel på de sätt som de finner bäst. 
 
Länstrafiken är numera omgjord till Kollektivtrafikmyndigheten och mitt busskort hamnade återigen i skottgluggen. Den nya myndigheten ville helt slopa pensionärsbusskortet i dess nuvarande form.
Good luck, tänkte jag. Gör det och se vad vår kommuns pensionärer tycker om det.  
 
Plötsligt kan vi läsa i tidningarna, att Centerpartiet i Sundsvall minsann har satt ned foten. 
Hundralappen  ska bli kvar, lovar de. 
 
Jag kan inte låta bli att undra, om detta är och var ett spel för gallerierna...
Hur? Jo, så här tänker jag: 
 
Centerpartiet klev över från den borgerliga Koalitionen och satte sig i knät på Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Dessa har varit motståndare till pensionärsbusskortet ända ifrån start. Inför valet var ett av deras vallöften, att de skulle ta bort kortet, så fort de åter kommit till makten.
 
 
MEN... så fick ju den rödgröna mixen med sig Centerpartiet och kom därmed till makten.
Det omåttligt populära pensionärsbusskortet är ju sprunget ur just Centern, så hur skulle de nu lösa detta dilemma..? 
 
Kollektivtrafikmyndigheten i Västernorrland är S-styrd... och det var just denna myndighet, som sa sig vilja ta bort Hundringen/Hundralappen.  
 
Tja, ni förstår mina tankegångar, eller hur? "Nyheten" om att busskortet riskerade att tas bort och att Centerpartiet gjort en heroisk räddning av detta, skulle kunna vara en fabricerad låtsasnyhet, för att rädda de rödgrönas politiska ansikte. Det är lite för många saker, som så ofantligt lägligt liksom råkar falla på plats, för att det här ska kännas trovärdigt. 
 
Här nedan har jag klistrat in vår illröda tidning Dagbladets reportage om "den glada nyheten". 
 
 

Sundsvalls pensionärer kan andas ut.

Hotet mot bussrabatten hundralappen är bortblåst.

 

Det var i förra veckan som kollektivtrafikmyndigheten i Västernorrland presenterade nya produkt- och prisförslag för busstrafiken.

Då fanns det populära – och kraftigt rabatterade – månadskortet för alla Sundsvalls pensionärer inte med.

 

– Jag är väldigt kritisk till hanteringen. Men pensionärerna behöver inte vara oroliga. Vi tänker inte backa. Att öka det kollektiva resandet är en väldigt prioriterad fråga för oss i majoriteten och där är hundralappen en viktig pusselbit som vi absolut ska behålla, säger Hans Forsberg (C), ordförande i plan- och utvecklingsutskottet.

 

På frågan om kommunen som en konsekvens kan drabbas av en kostnadsökning säger han:

 

– Vi ska föra en dialog. Det underlaget som har tagits fram är bristfälligt. Vi kan inte se det ekonomiska utfallet.

 

Enligt Hans Forsberg är ambition även att "så snabbt som möjligt" införa ett motsvarande rabattkort för Sundsvalls ungdomar.

 

Pontus Hellsén
 

Illamående av skam och indignation

Alliansen på riksplanet är stark och kommer att fortsätta hålla ihop, säger de respektive partierna. Detta känns förtroendeingivande och bådar gott för framtiden.

På det lokala planet är det emellertid tvärtom. Här frontar en ung centerpolitiker stolt med att man nu gör en rejäl vänstersväng.

Man har under den senaste mandatperioden samregerat i koalition med Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Miljöpartiet.

I valet förlorade den lokala koalitionen sin majoritet och då väljer Centerpartiet att göra en tvär gir åt vänster. Man sätter sig i knät på Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. 

Jag skäms och känner mig illamående. :(


Tydlig bild av okänt ursprung

Den här mycket träffande och talande bilden låg på bänken i vårt personalrum. Upphovsman har jag, tyvärr, ingen aning om. 
 
 
 Man kan lägga på ett flatskratt och tycka att bilden är rolig... men man kan också se allvaret och inse, att den verkligen sätter fingret på en del av upphovet till 2014:s valresultat. 
 
Jag har sagt det förr och jag säger det igen:
 
Om det bara ginge, så borde folk tvingas ta nån slags 'röst-körkort', innan man tilläts rösta i våra politiska val - så att man verkligen har lite kunskap, innan man är med och påverkar vårt lands framtid, menar jag.
 
Det skulle innebära stor skillnad, tror jag, om alla som önskar rösta på t.ex. SD, först tvingas uppleva (läs: genomlida) minst tre kommunfullmäktigesammanträden med SD:s talarstolsaktive representant.
 
Här lokalt har det i många år varit Johnny Skalin. Dennes 'deltaganden' och oförskämda utspel i fullmäktige, har sååå många gånger orsakat timslånga debatter kring ämnen, som egentligen inte varit några reella diskussionsämnen - det är hans verbala påhopp och oförmåga att hålla sig till ämnet, som satt igång det hela. 
 
Att lyssna till SD i en fullmäktigedebatt, har varit som att lyssna till en mycket omogen och opolerad tonåring, som affekterat diskuterar med en tålmodig vuxen, vars irritation och ilska hålls tillbaka av hänsyn och respekt för motpartens mentala underläge. 
 
Vissa av politikerna har menat, att man borde hålla sig för goda för att dras med i SD:s 'spel' och inte låta dem  uppta fullmäktiges sammanträdestid med dylikt - alltså, låta bli att bemöta deras mycket osnygga utspel och oförskämdheter, vilka helt tydligt bara varit till för att skapa publicitet och talarstolstid för SD. 
 
Andra har menat, att man inte kan låta deras påståenden och snedvridna 'sanningar' få stå oemotsagda - att man måste ta debatterna med dem, så att folk får höra bägge sidors åsikter och värderingar.
 
Det har genom åren såklart varit - och är säkert fortfarande - en bred mix av dessa bägge förhållningssätt. 
 
Summa sumarum - om en person fått sitt 'röst-körkort', d.v.s. har erfarit SD in action, och fortfarande känner förtroende för och har tilltro till SD och deras företrädare, så ska personen självklart få rösta som den vill. Då gör den ett medvetet och informerat val - inte så som så många i valet 2014, vilka gjort sina val baserade på missnöje och halvsann politisk propaganda. 
 
 
 

Lilla Indal är SD:s starkaste fäste i Sundsvall

Fotograf: Eva-Lena Olsson
 
I Dagbladet idag kan vi läsa, att Sverigedemokraterna har sitt starkaste fäste i lilla Indal. 
Detta faktum är mycket olustigt och ganska skrämmande. 
 
Förr röstade väldigt många Indals- och Lidenbor på Centerpartiets eldsjäl och starke man: Mats Mehlin. 
Sedan Mats så olyckligt dog i en fyrhjulingsolycka, känner väljarna uppenbarligen att de inte längre har någon, som bryr sig om glesbygden där de bor. 
 
Här nedan är Dagbladets artikel om eländet:
 

Nära var femte Indalsbo röstade på Sverigedemokraterna.

 

SD fick 17 procent av rösterna i kommunfullmäktige och hela 19,9 procent av riksdagsrösterna.

 

– Det är skrämmande, säger Bengt-Erik Dahlberg, som själv röstade på Socialdemokraterna.

 

När Dagbladet besökte Indal i går, varierade åsikterna om valutgången.

För Bernt Söderberg var det självklart att rösta på Sverigedemokraterna.

 

– Jag vill inte ha sån jävla skit till Sverige, säger han.

 

Också Sven-Olov Aronsson hade lagt sin röst på SD – detta efter att tidigare alltid ha röstat på Centerpartiet.

 

– Det är inget av de andra partierna som bryr sig om jordbruket och bönderna längre. De är helt flata. Det är synd att de andra partierna inte vill lyssna på SD, för logiskt sett har de rätt i mångt och mycket, menar han.

 

Han säger sig helt strunta i SD:s flyktingpolitik, men tillägger i nästa sekund:

 

– Om 20 år kommer det bara att finnas muslimer här.

 

Jon Stattin har inte röstat på SD, och känner heller ingen i Indal som öppet säger att de röstar på partiet.

 

– Men var och en måste ju få rösta på det de vill, menar han.

 

Göran Hägglund har inte röstat på SD.

 

– Men ibland har de ju nästan rätt. Det vore bättre att satsa pengar i flyktingarnas närområde, säger han.

 

21-årige Ped Nilsson kom till Sverige från Thailand som sjuåring. Han bor i Sundsvall, men jobbar i Indal.

 

– Jag har en kompis som kommer härifrån som är alldeles knäckt över att så många i Indal röstar på SD. Han säger att Indal inte är hans by längre, berättar Ped.

 

Bengt-Erik Dahlberg tycker att det är skrämmande att så många av hans grannar röstat på SD.

 

– Jag följde valvakan, och blev alldeles paff när jag såg hur många röster SD hade fått. Själv har jag röstat på Socialdemokraterna hela mitt liv, och jag fattar inte vad folk håller på med, säger han.

 

Johnny Skalin, (SD), är minst sagt nöjd med resultatet.

 

Ni har fått många röster i Indal. Varför har ni så starkt stöd på landsbygden?

 

– Vi är ett parti som satsar mycket på landsbygden. Vi ser landsbygden som en resurs i stället för en belastning, menar han.

 

Peder Björk, (S), är valets stora vinnare i Sundsvall, men glädjen grumlas något av SD:s rekordval.

 

– En stor del av förklaringen till att SD växer i socialt utsatta områden ligger i de ökade klyftorna i samhället och den höga arbetslösheten.

 

Det håller inte Johnny Skalin med om.

 

– Vi är starka nästan överallt, betonar han.

 

Irene Hedblom
060-66 35 50
Eva-Lena Olsson
060-66 35 72
 

Flera partier hyllar Hundringen

 
 
Personligen var jag 2009 såååå säker på att mitt busskortsförslag var dunderbra, för jag hade ju upplevt ett sånt system i verkliga livet och sett vilka fantastiska spinoff-effekter det kunde få. Vår dåvarande partiföreträdare var inte lika övertygad, kan jag säga. Han ansåg mitt förslag ogenomförbart och menade att det inte skulle fungera i praktiken. 
 
Vi hade flera långa och rätt heta diskussioner, och oftast slutade de med 'överseende' suckar och miner, som gjorde mig ledsen och tyst. 
 
Till sist skrev jag helt sonika en debattartikel om detta, men för ordningens skull visade jag denna, innan jag skickade in den till våra lokala media. DÅ tog det skruv minsann. DÅ sköt intressenivån i höjden. Från den dagen hände sedan allt i en alltmer hisnande fart.
Snacka om snöbollseffekt! 
 
Plötsligt var mitt förslag ett vallöfte, som jag 'frontade med'. Och plötsligt var det många andra, som ville ta åt sig äran för mitt busskort (PRO, Moderaterna, Folkpartiet m.fl). 
 
När kortet, efter många om och men, äntligen lanserades, stod t.ex. representant för PRO i media och slog sig för bröstet. Nu hade de lyckats få igenom sitt busskort, sa de.
Själv satt jag hemma vid köksbordet och fick nästan frukostkaffet i vrångstrupen av pur överraskning och indignation. Och jag såg inte en enda Center-politiker bli intervjuad om vårt nya billiga pensionärs-busskort. 
 
Mångas sätt att vara mot mig, blev också som förbytt. Plötsligt var jag 'någon'. 
Det hela kändes mycket weird och overkligt... och mycket falskt. 
 
 
*   *   *   *   *   *   *   *   *   *   *
 
Nu är det snart val igen, och mitt busskort Hundringen / Hundralappen lyfts fram och/eller används som vallöfte av flera partier.
Att detta busskort är sprunget ur mina vistelser i Skottland och min aktiva tid i Centerpartiet, syns inte någonstans och sägs inte av någon.
Att vår dåvarande partiföreträdare, när jag till slut hade lyckats övertyga honom, fick jobba hårt och kompromissa mycket, för att få de andra Allianspartierna att acceptera vår busskortssatsning, framgår inte heller någonstans. 
Nej, alla är bara intresserade av att ta cred och skaffa sig pluspoäng med Hundringen/Hundralappen som språngbräda. 
 
Jaa, sedan valet 2010 har det varit många, som velat ta åt sig äran för detta busskort.
Här nedan är en länk till detta. 
Mitt busskort åter på tapeten 
 
 
 
Folkpartiets Lars Persson blev rätt nyligt intervjuad och fick då frågan:
Vad är du mest stolt över under den här mandatperioden? 
Det första han svarade var: Hundralappen för pensionärer
 
Glädjande, men också mycket fascinerande, tycker jag, eftersom han, enligt vår partiföreträdare, var så mot förslaget när mitt parti i begynnelsen la fram det. 
 
Det är också fascinerande att inga säger som det är - alltså, varken politiker eller media. 
Vill de inte? Eller vet de inte? 
 
ST har nyligen frågat de olika partierna vad de kan lova i valet 2014. 
Hundralappen / Hundringen går som en härlig röd tråd genom alla partiers svar. 
 
Även i Timrå har man inspirerats av mitt busskort och det gläder mig enormt!  :D 
Hundralappen på förslag i Timrå
 
 
Mitt busskortsförslag var i ursprunget en kopia av Scotland Wide Free Bus Travel Card.
Alltså, ett frikort för seniorer och funktionshindrade. 
 
Dåvarande ansvarig tjänsteman på Sundsvalls kommun var negativ till hela idén.
Efter lång diskussion kunde han tänka sig ett kort med ett lågt satt pris.
 
- 100 spänn till exempel, sa han så där på en höft under vårt första samtal, och det utan att ens göra några beräkningar.
Hans motivering var att "det man ger bort gratis, förlorar i värde".
Eftersom jag var ensamstående trebarnsmamma utan fast jobb,
kunde jag sannerligen inte instämma i det han sa - tvärtom!! 
 
Idag lever såååå många seniorer, arbetslösa och andra med mycket små ekonomiska marginaler. 
Kanske kan detta påverka kommunens framtida val av satsningar och prioriteringar? 
Kanske får vi i framtiden uppleva ett förverkligande av mitt förslag i sitt ursprungliga skick? 
 
 

Heffners och hamnen en succé med Skönhetsråd?

 
 
Ääääntligen!! tänker jag, när jag idag läser Dagbladets artikel om ett föreslaget Skönhetsråd här i Sundsvall
 
Det är Centerpartiets Reinhold Hellgren (C), ordförande i Kultur och fritidsnämnden, som lämnat in en motion om att instifta ett Skönhetsråd. Detta för att undvika fler förfulande byggnader à la Clas Ohlson, Bolagsverket och Eon-huset, vilka är hus, som merparten av oss invånare verkligen inte har kunnat förstå, hur man lyckats få bygglov till. 
 
Jag applåderar såklart Reinholds förslag, för ett sådant råd är ju just precis vad vi Sundsvallsbor efterlyst i årtionden. För varje ny ful byggnad som uppförts i hamnen, har vi oförstående och besviket ruskat på våra huvuden. Det är ju fullt möjligt, att bygga hus med gammal prägel och 1800-talsutseende, så varför i allsindar tillåter man byggandet av fula, moderna och sterila byggnader i direkt anslutning till vår oerhört vackra Stenstad? 
 
Jag har dyrt och heligt ju lovat mig själv, att hålla mig borta från all politik och fokusera min glada energi på annat, men jag kan inte låta bli att lämna en läsarkommentar till artikeln.
 
Min kommentar löd:
 
"Bravo! Ditt förslag om ett Skönhetsråd, är mycket bra! Ett sådant råd har många Sundsvallsbor önskat sig i årtionden, bland annat p.g.a. de förfulande byggnader, som du nämner. 
 

Heffnerskajen är Sundsvalls vagga och bör bebyggas på ett sätt, som pietetsfullt knyter an till både Stenstans gamla vackra arkitektur och ny modern dito.

 

Man bör, precis som du säger, ha fingertoppskänsla och verkligen tänka sig för, så att vi inte får fler missprydande skokartonger. Men det är också viktigt, att man i övrigt låter områdets karaktär minna om och knyta an till Stenstan och Sundsvalls historia.

 

Denna stads unika skönhet attraherar turister, vilket självklart är något man ska ha i åtanke i framtida bebyggande och stadsdelsutveckling. Man bör därför låta både hus och strandpromenad vara i nygammalt vacker stil.


Inspireras gärna av min vision för Skönsbergs sammanlänkning med Stenstan (finns även hos Stadsbyggn.kont.):

 

http://mindandmatter.blogg.se/2012/april/min-vision-for-skonsbergs-centrum.htm"

 
Jag gav en länk till min vision för Skönsberg och strandpromenaden längs Heffners in mot Stenstan. för att dels påminna ansvariga om att den finns registrerad på Stadsbyggnadskontoret, dels för att inspirera både ansvariga och övriga Sundsvallsbor. 
 
Min vision har nu förvisso några år på nacken och är till vissa delar inaktuell (t.ex. några detaljer, som rör Skönsbergs centrum), men merparten av min vision är fortfarande helt aktuell.
 
 
Frågan är bara om Sundsvalls kommun, med Stadsbyggnadskontoret i spetsen, har nappat på och låtit sig inspireras av min Stenstads- och turismbefrämjande idé eller ej. Eller kommer Heffners att tillåtas bli det fula hyreshusområde, som vi fått se bilder av i de lokala tidningarna?
 
Jag håller tummarna att Reinholds Skönhetsråd blir verklighet, så att Heffners och inre hamnen har en chans att bli de vackra turistmagneter, som de har stor potential att bli!! 
 

Oordning i röstlokalen fara för fel röstresultat

 
Jag och de mina kommer inte att kunna gå och rösta i kyrkovalet på söndag, så vi var igår till vår lokala förröstningslokal i Bosvedjans kyrka, för att få avlägga våra röster.

Vi plockade åt oss av valsedlar från det parti vi ville rösta på och med pennan i hand började vi läsa namnen, för att sätta kryssen vid våra önskade politiker.

Plötsligt säger pappa, som står och läser på valsedeln till kyrkofullmäktige:

- Men vad är det här? Det finns ju inte en enda person, som är härifrån!!

Och så rabblade han upp orter som jag aldrig ens hört talas om.
 

- Nämen näe, det där stämmer ju inte! sa jag bestämt. Jag vet ju flera i partiet som kandiderar till kyrkofullmäktige. Var är deras namn då?

Snabbt bläddrade jag fram samma valsedel bland mina egna tre och ögnade igenom namnen. Jag förstod ingenting. Varför kände jag inte igen ett enda namn???
 
Så såg jag plötsligt vad som var fel. Det var ju helt fel valsedel!! Den gällde ju inte för Sköns församling, utan för ett ställe jag aldrig ens hört talas om -- jag blev så chockerad att jag glömde ta med mig en valsedel hem, men vi minns ortens namn som Sösdala, och det ligger ju verkligen inte nästgårds! (Skåne)

Vi påtalade raskt missen till de ansvariga i lokalen.
En av dem sökte igenom den aktuella bunten av valsedlar och fann några få, kanske 4-5 st, riktiga i botten av den -- resten av den stora bunten var sålunda helt tjoflöjt fel.

För att låta dessa få korrekta exemplar, få finnas kvar till andra förtidsröstande, skrev jag mina önskade kandidater på en blank röstsedel. Just detta parti har nämligen många sympatisörer i den här valkretsen.

Vår oro och fundering är nu:
Hur många har hunnit rösta i Bosvedjans kyrka och röstat på just det här partiet? Med en valsedel, som gäller för en Skåneförsamling????
 
Hur många fler vallokaler har fått fel valsedlar?

Kan det verkligen vara bara här som man fått fel valsedlar?
Det synes oss osannolikt.

Kan det möjligen vara så, att alla som förhandsröstat på just detta parti, bör få rösta igen?

Ytterligare en sak vi reagerade på, var att vi inte behövde legitimera oss. Inte ens fast vi frågade om det och påtalade risken att någon röstar med annan persons röstkort.
- Det är ingen fara. Det går i alla fall bara att rösta en gång per röstkort, fick vi till svar.
 
Hur ser det egentligen ut med våra val? Hur demokratiskt säkra är de egentligen?
 
 

Målarplanket tillåts på Burefestivalen 2013

Som ni säkert minns, var det ett väldans hallå kring Burefestivalen 2012.
Burefestivalen är föreningen Urskogens årliga och ideellt arrangerade musik- och kulturfestival.
 
Klicka på ordet Burefestivalen för att läsa det jag skrev då, om hur fjolårets festival höll på att gå i stöpet.
 
 
Efter att problemfritt ha arrangerat festivalen i fyra år, fick arrangörerna plötsligt ett överraskande avslag på sin ansökan om tillstånd för målarväggen.
 
Erik Dirty Elmo Lindström, som är en av arrangörerna, ringde mig och var fullt förståeligt både indignerad och upprörd -- eftersom jag sjösatt och verkat fram tillståndet för hans fasadmålning i Skönsberg, var det naturligt att han kontaktade mig i ärendet. Jag satte omedelbart igång att dra i alla trådar jag kunde, och Erik o föreningen lämnade omgående in en överklagan, samt tryckte på åt alla håll de kunde... och vips svängde det!

Lyssna: burefestival
 
Plötsligt hade polisen ändrat sig. Och det hade "iiiingenting med påtryckningar eller publicitet att göra".
 
Erik och de andra i föreningen var förstås glada åt det ändrade beslutet, men samtidigt indignerade och ledsna över trasslet och viljan att sätta käppar i hjulet för dem.
 
 
 
I år har polisen valt att ge Burefestivalen både tillstånd att ha sitt mycket omtyckta målarplank och varmt beröm för fjolårets arrangemang, vilket är mycket mycket glädjande!!!! 
 
 
Läs Sundsvalls Tidnings artikel här nedan,
eller på deras hemsida, genom att klicka här.
 
 

Polisen tillåter barn att måla

Förra året avslog polisen Burefestivalens ansökan om att ha ett målarplank. I år godkändes ansökan direkt.
– Väggen finns för att barnen ska få vara kreativa och måla, säger arrangören Erik Lindström.
 

På Bureplatsen vid Norra berget anordnas det en festival på lördag. Vid förra årets Burefestival ansåg polisen att arrangören uppmuntrade till klotter genom att sätta upp en cirka 25 meter lång plywoodvägg där barnen får måla.

 

I förra årets ansökan framgick det inte att målarplanket var för barn. Arrangören överklagade beslutet och specificerade syftet med väggen och då godkändes ansökan, säger Josef Wiklund, tillförordnad närpolischef i Sundsvall.

 

Årets ansökan godkändes direkt.

Målarplanket kommer att finnas även i år. Det är till för barnen och används under dagen, säger Erik Lindström.

 

Förra året anmäldes ingen skadegörelse i samband med festivalen.

 

Arrangören tar sitt ansvar. All heder åt dem då de verkar ha en uttänkt idé som inte går att relatera till klotter. Det finns inga skäl till att tro att det blir annorlunda i år, säger Josef Wiklund.

 

Förra året JK-anmäldes polisen i Västernorrland av föreningen Graffitifrämjandet som menade att polisen, genom att neka barnen från att måla på en vägg, brutit mot lagen.

 

Det är ingenting jag känner till. Om det varit någon form av rättsligt efterspel så borde det ha lyfts fram i ansökan.

 

Skadegörelsen i Sundsvall har minskat med 9,3 procent under det första halvåret 2013, jämfört med samma tidsperiod 2012, enligt statistik från Rikspolisstyrelsen.

 

Det är svårt att ta någon på bar gärning. Vi gör vad vi kan för att motverka skadegörelse. Det görs fina insatser från både fastighetsägare och kommunen för att sanera bort klotter, säger Josef Wiklund.

 
 
 
 
 
 
 
 

Bloggkontroll

Följ min blogg med Bloglovin

Jag har sett SVT:s synnerligen informativa och tankeväckande playprogram Du är googlad, och beslutar mig för att inleda Operation - Ta kommando över Googles information om mig.
 
Saken är den, att jag bestämde mig för att inte längre ha Facebook och raderade hela mitt konto hos dem. Jag var innerligt trött på att så mycket tid och energi slukades av Facebookandet, och kände att jag nått vägs ände med detta forum.
 
När forumets ansvariga raderat mitt konto och min Facebookhistorik, fick jag ett bekräftande mail. Aldrig hade jag trott att i princip all information om mig på nätet hängde ihop med Facebook, men tro mig -- det gjorde den!!
Efter att ha sett programmet Du är googlad, satte jag mig vid datorn, skrev in mitt eget namn i Googles sökruta och tryckte på Enter. Gissa om jag blev både paff och bestört! I princip hela mitt skrivaraktiva liv var utraderat. Kvar fanns bara ett gammalt insändarsvar från valrörelsen 2010. Jag satt länge och försökte förstå. Vad hade hänt? Jag har ju tidigare genom åren googlat på mitt eget namn, då jag pratat netikett, Internetvanor och Internetinformation med mina elever, så jag är mycket väl medveten om vilken information, som funnits om mig på nätet. Och nu var allt bara puts väck! Men det var inte så mycket det som var borta som bekymrade mig -- nej, det var det som var kvar! Det är ju nämligen det som finns kvar, som styr nätets bild utåt av vem jag är.  Och det var alltså därför som jag beslutade mig för att göra exakt det mannen i programmet rådde alla att göra -- d.v.s. aktivt styra Googles information om mig.
 
Du får gärna aktivt följa min blogg (klicka på länken ovan), och därigenom hjälpa mig att se till att den information, som finns om mig på nätet, är aktuell och relevant.
 
Men se också gärna programmet, som inspirerade mig till detta.
Här är det:
 
 

Sundsvalls första fasadmålning - mitt sista storverk

Av en ren slump, råkade jag i våras träffa den synnerligen varmhjärtade och begåvade unge konstnären Erik Dirty Elmo Lindström. Jag blev genast nyfiken på hans konst och konstutövande, och såg snabbt en möjlighet, i vilken hans och mina intressen skulle kunna mötas. Jag ringde ett antal telefonsamtal och hade några möten med "rätt" personer, och vips var det bestämt: Sundsvall skulle få sin allra första fasadmålning och den skulle målas av just Erik på en klotterutsatt fasad i Skönsberg.
 
Nu är fasadmålningen klar och jag är sååå ofantligt nöjd, stolt o glad!!! Detta är nämligen Sundsvalls allra första offentliga fasadmålning av det här slaget, och det är också Eriks första stora fasadmålning inom Svea rikes gränser. Han har tidigare målat fasader o.dyl. i Indien, Thailand, Spanien m fl länder, men hittills alltså inte i Sverige.
Detta är sålunda en riktigt, riktigt unik och lycklig tilldragelse!!  :D
 
Här följer lite bilder av fasaden före, under arbetets gång och såklart väggen då den står läckert prydd och klar.
Enjoy!!  :D
 
 
 
Det är alltså denna gavel, vilken här ses täckt av nät och byggnadsställningar, som Erik nu prytt med en läcker målning.
Fastigheten förvaltas av Riksbyggen och där finns bl.a. Norrländska Vapenaffären och Marinas Dam.
 
På den här bilden har man precis satt upp ställningar och skyddsnät, samt inlett nedtagningen av den stora skylt, som satt på väggen.
 
 
Här en närbild på hur väggen såg ut tidigare. Ständigt full av missprydande klotter.
Verkligen ingen prydnad eller "reklam" för stadsdelen Skönsberg, tycker jag och många med mig.
 
Då den av Tommy Jansson "framverkade" bron, som kommer att återknyta Haga med Skönsberg, står klar om ett par år och man kommer åkande över denna bro, vore detta elände ingen rolig syn att mötas av, eller hur?
 
Jag hade länge känt ett akut behov av, att få till stånd en förändring av atmosfären av övergivenhet och förfall i Skönsbergs centrum, och vissa delar har jag lyckats förändra/förbättra och påverka, men för detta, av Riksbyggen förvaltade, hus hade jag ännu inte kommit på lösningen. Och det var alltså i detta skede, som jag råkade på konstnären Erik Dirty Elmo Lindström.
 
När jag kontaktade Tord Edman på Riksbyggen fick jag veta, att de planerade en upprustning och målning av just denna fastighet.
Ja, ni förstår -- därefter var det "bara" gedigen ämnesresearch, ett antal telefonsamtal och möten med övertalning och väl underbyggda argument, så var fasadmålningen beslutad och klar.
 
Tror man på slumpen, så var väl detta en synnerligen lycklig sådan, eller hur?  :D
 
 
 
Äntligen var Dagen D inne och Erik skulle inleda sitt målande. Jag och Erik stämde träff vid gaveln.
Min föreställning var att Erik skulle klänga på ställningarna med färgburk och pensel, då jag kom dit. Så blev det inte. När jag kikade runt hörnet, fann jag honom i full färd med det svettiga arbetet, att röja marken från buskar, ogräs och sly. Jag insåg i ett huj, att en fasadmålning är sååå mycket mer komplicerad och har sååå många fler parametrar, än jag dittills trott eller tänkt mig.
 
 
Det var, som synes, riktigt högt med ogräs o.dyl. som måste bort, eftersom det skymde sikten och gjorde att Erik inte kunde få en helhetsbild av fasaden, vilket han såklart måste ha för att kunna skapa sitt konstverk.
 
 
 
- Wohooooo! hojtar Erik glatt, då han får syn på mig. Vi är bägge lika glada och uppspelta, över att äntligen komma igång med målningen.
 
 
 
Erik kikar begrundande på sina stödlinjer för de cirklar med bottenfärger, som ska rollas av Sjölanders Måleri.
Jag förstår att det är svårt att se helheten, med nät och ställningar, som skymmer.
 
 
 
Goda vännerna Håkan Wirström, Museiservice, och Bodil Östling, Bildhotellet, passar på att kika o prata lite på väg till lunchen på Restaurang House.
 
 
 
När vi mätta i magen kommer tillbaka, har målarfirman anlänt med manskap och färg, för att rolla de stora färgfälten. 
 
 
 
Högt som bara den, är det och jag får lite svindelkänsla bara av att stå på backen och kika uppåt.
Jag får stå en liten stund och ladda, innan jag vågar mig upp med kameran.
 
 
 
Eftersom Riksbyggen ändå ska måla väggen, passar man på att göra de stora fälten enligt Eriks skiss, så att grunden är lagd och då går det fortare för honom, att göra själva konstverket. .
 
 
 
Herrarna försöker klura ut vilken färg som hör till vilket fält...
 
 
 
Erik öppnar burkarna och rätar ut frågetecken.
 
 
 
Men man får ändå inte ihop det -- det tycks saknas en burk. Det löser emellertid herrarna raskt, genom en liten omplanering av målandet. Huvudsaken är, att väggen får basfärg, där Erik ska gå igång med själva konstverket.
 
 
 
Erik är inte helt nöjd med färgtonen, så till herrarnas förvåning börjar han själv med säker hand blanda till den rätta nyansen. Här behövs ingen färgblandningsmaskin -- nej, här är det trygg erfarenhet och kreativitet som funkar!
 
 
 
Snart har Erik fått den milt gula, men ändå starka nyansen, så som han vill ha den.
 
 
 
Målarkillarna rollar så det står härliga till...
 
 
 
... och Erik iakttar o styr lite, så att det blir som det är tänkt.
 
 
 
De tre rollande herrarna, har snart täckt de stora rundlarna med den milt gladgula färgen.
 
 
 
Det är mycket effektiva killar, och det hela går mycket fortare, än jag trott eller förväntat mig.
 
 
 
Eftermiddagssolen värmer medan de rollar det sista av de varmgula fälten.
 
 
 
Erik justerar på avstånd den sista rundelns linje, så att den löper precis rätt.
 
 
 
Här har jag äntligen vågat mig upp på ställningen med kameran, för att knäppa lite bilder över E4-bygget.
 
 
 
Man har skalat av all asfalt och det känns konstigt att se... den har legat där ända sedan jag gick i småskolan, då de expropierade vår mark och byggde motorvägen.
 
 
 
Erik går en lång bit neröver, för att få överblick över väggen, men det är svårt, för det är ett stort nyponsnår och några stora träd, som skymmer sikten. Dessutom är väggen fortfarande täckt av det blå nätet, som är ett säkerhetsskydd för målarna.
 
 
 
Länge, länge står han där och funderar, planerar o liksom etsar fast väggbilden i minnet.
 
 
 
Ställningen är inte bred, ska jag säga, och jag kikar inte neråt mer än jag absolut måste, för då blir det som gelé i knäna.
 
 
 
Genom ett hål i nätet, ser jag Erik fortfarande stå nere vid stängslet. Jag förstår, att det är svårt att få nån helhet, då ställning, nät o vegetation skymmer och stör sikten.
 
 
 
Jag passar på, att ta några bilder åt olika håll, för så här högt upp med den här härliga överblicken, lär jag inte komma igen.
 
Här syns den avskalade motorvägen söderut in mot stan. Precis utanför mitt kontorsfönster i det f d kommunalhuset, står en grävmaskin, som en fantastiskt skicklig förare kör med millimeterprecision. Jag får ofta hjärtat i halsgropen, då han svingar skopar precis förbi mitt fönster och tror att "NU kommer den in genom fönstret!", men nehejdå, han vet precis var han har den. 
 
 
 
En bild över Medborgargatan och Skönsbergs centrum.
 
 
 
Erik ger sig i kast med det svettiga jobbet, att ta ner de sega, stickiga och täta nyponsnåren.
 
 
 
Detta är, som synes, inte gjort i en handvändning, och jag gissar att han fick sig några smärtsamma rivsår på kuppen.
 
 
 
Träden och slyet står fortfarande kvar, men Riksbyggen lovar att de ska fällas direkt efter helgen.
 
 
 
Nu har målarna gjort allt de kan, med den färg som fanns och det räcker, för huvudsaken är, att fälten där Erik ska börja, är grundmålade och klara. Resten rollas, då färgburken kommer till veckan.
 
 
 
På en obekväm svårtillgänglig väggbit, kramas de sista färgdropparna ur rollern... och sen säger alla trevlig helg och hejdå. Men Erik blir kvar och tar ner nätet, för att det ska gå fort o lätt att komma igång morgonen därpå.
 
 
 
Tidigt morgonen efter, då jag kommer dit, är sålunda nätet borta och väggen mycket mer synlig.
Då också träden och slyet tagits bort, kommer väggen att vara härligt synlig och exponerad.
 
 
 
Så här ser väggen ut på avstånd, taget från Trafikgatan på andra sidan motorvägen.
Det är alltså så här väl förbipasserande kommer att se den! Härligt va?
 
 
 
Här har Erik börjat dra upp sina karaktäristiska linjer för konstverket.
 
 
 
... så här ser det ut på avstånd.
 
 
 
Erik himself in full action!  :D
 
 
 
Han målar fort och säkert. Skuttar smidigt ner från ställningen. Joggar nerför backen till stängslet. Tar en lång ihärdig titt. Joggar uppför backen igen. Klättrar raskt o geschwint upp på ställningen igen och fortsätter måla.
 
 
 
Jag är så fascinerad av Eriks sätt att måla, att jag är tvungen att föreviga det på film.
 
 
 
Med snabb och säker hand drar Erik upp sina linjer.
 
Hade nån trott, att det var lättsamt, bekvämt och peace of cake att göra en fasadmålning, så think again!
 
 
 
Här har fasadkonstverket kommit en bra bit på väg -- man börjar se hur väggen kommer att se ut.
 
 
 
Nu har Riksbyggens killar varit här och röjt, så nu ser man tydligt hela gavelväggen från de flesta håll.
 
 
 
Träden och buskagen ligger ner, men ska fraktas bort inom några dagar.
 
 
 
Det läckra trädet och fågeln har fått sina basfält och linjer.
 
 
 
 
Brittsommarsolen värmer hela eftermiddagen, och Erik spelar skön musik och skapar så det står härliga till.
 
 
 
Det är oerhört fascinerande att se fasadkonsten växa fram, och jag är så ofantligt glad o stolt över att ha fått vara en kugge i det maskineri, som gjorde detta möjligt. 
 
 
 
 
En överblickande filmsnutt.
 
 
 
 
Den unika och läckra fasadmålningen är i princip färdig, och nu återstår endast några små detaljer.
 
 
 
Erik har fått hjälp av sina kompisar, att plocka ihop medan han rundar av. Jag gissar att den varmt-grattis-champagne, som jag har med till Erik, kommer att smaka gott på en skön grillning i kvällssolen.
 
 
 
En mycket nöjd Erik poserar framför sitt färdiga verk -- Sundsvalls allra första fasadmålning och Eriks första okejade utomhusmålning här i Sverige.
 
 
Så här nöjt leende har Erik verkligen skäl att vara!!
Varmt grattis och snyggt jobbat, Erik!!!  :D
 
 
 
Precis så här, hoppas jag att folk ska minnas Erik Lindström och Sundsvalls första fasadmålning!!
 
 
 
Se så snyggt det blev!!!  :D  :D
 
 
 
Såå himla läckert!!!
Nu ska den bara täckas av en genomskinlig skyddande hinna -- sen är det klart!
 
 
En liten rolig grej som hände, medan Erik höll på med den här väggmålningen, var att någon ringt och kallat dit polisen, för att "någon sprayklottrade på väggen".
Mitt i målandet, stod sålunda ett par barska polismän där och röt, att de ville veta vad i allsindar Erik höll på med.
Erik, som ju är luttrad och van att få sin konstutövning ifrågasatt (inte minst efter polisens fåntratteri kring årets barnmålning på Burefestivalen), log vänligt och förklarade hur det hela hängde ihop.
Poliserna var  dock inte lätta att övertyga och var inte så särskilt vänliga, ens när de förstått att han inte alls var där och klottrade.
 
Och vad gäller klotter -- jag oroade mig lite över att små buspojkar skulle klottra på Eriks fina konstverk, men det oroar inte Erik ett dugg.
- Om de gör det, så jagar jag rätt på dem!! svarade han med ett underfundigt leende.
- Men hur skulle du kunna veta vilka de är? frågade jag, fortfarande inte övertygad.
  Tänk om småpojkar kluddar på väggen så där som de gjort förut!! 
- Hehehe, det kommer nog inte att hända, för jag känner igen dem, svarade Erik lugnt.
Jag förstod verkligen ingenting och såg nog ut som ett stort frågetecken, så Erik förklarade:
- Det du tycker ser ut som klotter kallas för "tag" och den är lika personlig, som om de skulle ha satt dit sitt foto eller sitt fingeravtryck. Och i de här kretsarna känner vi varann och respekterar varandras verk.
 
 
 
Längst upp på väggen, har Erik målat dit sin signatur.  :D
 
 
 
 
Nu är väggen helt färdig (sånär som på den skyddande transparenta hinnan) och Erik o hans vänner städar nogrannt efter sig -- miljötänket är jätteviktigt för dem och inget skräp får lämnas kvar.
 
 
 
Varenda litet skräp plockas upp och stoppas i kassar för att tas med därifrån.
 
 
 
Endast ställningen, nätet, färgfirmans saker och den stora gamla skylten, som tidigare satt på väggen, lämnas kvar.
 
 
 
Bara den skyddande hinnan lagts på, så försvinner också ställningen och det övriga.
 
 
 
Visst är det SNYGGT??!!! Jag är såååå nöjd, glad, stolt och tacksam!!!
 
 
 
 Och så här ser nu Skönsbergsgaveln ut -- prydd med Eriks läckra och glada fasadkonstverk!!
 
Gissa om jag är glad och stolt över att, genom att "verka fram" denna fasadmålning, ha fått bidra till Skönsbergs stadsdelsutveckling och den unika utsmyckningen av denna!!
Jag bara älskar Eriks sätt att måla och hans milda mättade färgsammansättning. Min förhoppning är att människor i alla åldrar -- både de, som bor i stadsdelen och de, som passerar i bil, buss, till fots eller buss -- ska uppskatta Eriks konstverk och inse det unika i att vi faktiskt HAR en fasadmålning. Det är det nämligen långt ifrån varje kommun som har.
 
För er, som vill se mer av Elmos härliga konst och skapande -- se på fotogalleriet på hans hemsida, genom att klicka här!  

Om ni läser texten under hans olika foton, så inser ni snart att det är en härligt uppåtgående stjärna på konsthimlen som prytt vår Skönsbergsfasad. Han har målat både fasader och annat på massor av ställen i världen. Och nu äntligen också här på hemmaplan!!  :D
 
 
 
Och med detta sista storverk tackar jag nu för mig. Även mitt synnerligen tänjbara tålamod och min ta-skit-tolerans har en bortre gräns, och den är definitivt både nådd och passerad nu.
Jag har sålunda, av flera skäl, nu begärt utträde ur mitt parti och avsagt mig samtliga politiska uppdrag och engagemang, för att framgent lägga min glada arbetslust och energi på annat.
 
Varmt tack till alla er kära familjemedlemmar (i synnerhet min kära pappa, som alltid varit mitt kloka politiska bollplank), släkt, vänner, läsare, väljare, Skönsbergsföretagare och övriga, som stöttat, uppmuntrat, lyssnat och läst under alla dessa år!
Utan er hade jag aldrig lyckats med allt det, som jag lyckats med!!  <3 <3
 
Nu -- mot nya angelägna mål på andra gröna ängder och oomskrivna områden!!  :D
 
 
 
 
 
 
 
 

Dirty Elmos fantastiska fasadkonstverk tar form

Erik Dirty Elmo Lindström jobbar idogt och nu ser man tydligt trädet av ansikten och den urtida fågeln.

Jag håller tummar och tår, att vädret ska fortsätta vara så här fint ända till på torsdag eftermiddag, så att den ledamoten från riksdagens kulturutskott, som kommer på torsdag, får se både fasadmålningen, Skönsberg och Sundsvall i strålande solig brittsommardager.


Fasadmålningen växer fram

Det är helg och det blåser som bara den, men det stoppar inte Erik, som är angelägen om att bli färdig före den 13:e september, då Sundsvall får riksdagsmannabesök från kulturutskottet. Självfallet ska denne hitreste riksdagsman få förmånen att beskåda Sundsvalls första fasadmålning!  :D  :D
 
Sålunda har Erik med sig en cd-spelare med rejäl högtalare, och till skön musik målar han glatt och oförtrutet vidare.
 
I klippen nedan syns det, även om det är mycket kvar att göra, hur trädet och fågeln börjar växa fram...
Det syns också oerhört tydligt, att det är en synnerligen säker och begåvad kille, som håller i sprayflaskan.
Man kan inte annat än le imponerat!
 
Erik målar, hoppar ner och betraktar helheten på avstånd, springer tillbaka, klättrar upp och fortsätter måla.
 
 
Det är sannerligen ingen sinekur det här. Obekväma arbetsställningar, höga höjder, mycket springande, klättrande, svettigt röjande av buskar o sly för att kunna se helheten och få överblick.
Men Erik är helt fokuserad på sin vägg och sitt konstnärliga skapande. Att det är fysiskt tungt, tycks inte bekomma honom. Han är i sanning en helt remarkabel ung man, som kommer att gå mycket långt -- en stigande stjärna på konsthimlen!!
 
Jag tycker, att det är så fantastiskt roligt, att detta händer i vårt Skönsberg!!
Och det är tack vare:
  • varmhjärtade Erik Dirty Elmo Lindström, som skänker denna fasadmålning till Skönsberg
  • bäste Erland Solander, Stadsbyggnadsnämndens ordförande, och hans positiva möjliggörar-anda
  • Riksbyggens positive och samarbetsvillige Tord Edman
...som detta är möjligt!!!  :D
 
Tack, tack, tack och åter tack till er, som gjort att detta kan bli verklighet!!!  :D

Lördagmorgonfin fasadstatus

Kunde inte låta bli att svänga förbi imorse på väg till jobbet. Var sååå nyfiken på vad som hänt sen jag åkte därifrån igår eftermiddag.

Nu är nätet borttaget och man kan börja skönja vilken läckert iögonfallande fasad detta kommer att bli!! :)


Burefesten 2012

Ni har förmodligen läst om Sundsvallspolisens tavla, vad gäller målarplanket på årets Burefestival (en kultur- och musikfestival), som arrangeras på ideell basis av föreningen Urskogen)... och min inblanding o mitt engagemang i detta.
Om inte, så här är länkar till ett par av våra lokaltidningars artiklar:
 
Dagbladet om Burefesten/Burefestivalen 2012
 
ST om Burefesten/Burefestivalen 2012
 
 
Erik "Dirty Elmo" Lindström, en av arrangörerna för Burefesten, är en mycket begåvad ung konstnär, som målat på bl a fasader runt om i världen. Hans verk finns att se på både hans hemsida och på Sundsvalls museum (våning 1 + 2) i en aktuell utställning med namnet "Det här är inte konst".
 
Första gången jag träffade Erik, var då han och hans kamrater hälsade på hos Bodil o Håkan på Bildhotellet, där föreningen SUNDSVALL NORD (min dåvarande arbetsgivare) hade sitt kansli -- och sålunda jag min arbetsplats. Killarna helt okända för mig och nyfiken, som jag är, ville jag gärna veta mer om deras olika konstnärskap.
Eriks konst lät mycket intressant och jag ville veta mer om hans verk, så han gav mig sin hemsideadress.
 
Eftersom jag engagerar mig i stadsdelsutvecklingen av Skönsberg med omnejd, och där finns en fastighet vars fasad skämmer och sticker i ögonen, så kändes detta bara för bra för att vara en slump... och förstås alldeles för perfekt för att inte göra något stort o bra av.
Efter ett par dagars intensivt ringande, mailande och några personliga besök, hade jag roddat till det med både Erik, Stadsbyggnadskontoret, Unnis som ansvarar för offentlig utsmyckning och Riksbyggen -- och resultatet av detta blir nu en stor fasadmålning av Erik på nämnda Skönsbergsfastighet. Något som jag är ofantligt glad och stolt över att ha kunnat ro i land.
 
För mig rimmar godkännandet av nämnda fasadmålning, den aktuella och applåderade utställningen på Sundsvalls museum och polisens avslag på Burefestivalens målarplank synnerligen illa. Det ena går liksom stick i stäv med det andra.
Polisen hävdar, att Sundsvalls kommun numera har en nolltolerans mot klotter och detta s a s utgör grunden för deras avslag på Föreningen Urskogens ansökan, om att få ha det årliga målarplanket på Burefestivalen.
Ett sådant dåligt underbyggt och dumt resonemang gör mig indignerad -- i synnerhet när det liksom krockar med min applåderade fasadmålning i Skönsberg och den lovordade utställning nämnda konstnärer har på museet. Sålunda engagerade jag mig till 100 % i att få beslutet hävt.
Efter två dagars medial uppmärksamhet, Facebookskrivande och ringande till alla jag kunde komma på i ansvarsposition, så ändrade polisen sitt beslut och gav den årliga Burefestivalen sitt målarplank.
Erik och jag jublade såklart i kör!
 
Jag besökte självfallet Burefestivalen 2012 -- dels för att få uppleva den sköna stämningen, dels för att fota/filma lite. Min tanke var/är, att det kan vara gott att ha lite dokumentation inför nästa års ansökan, så att man kan visa hur lugnt, städat och välorganiserat det varit på föregående års Burefestival.
 
 
Min promenad till Bureplatsen utgick ifrån parkeringen vid Grankotten på Norra Berget. Det var en härlig vandring genom soligt vacker skog på bekvämt breda och grusade stigar.
Efter bara en kort stunds vandrande, kunde jag svagt urskilja ljudet av skönt rytmisk och långsam musik. Allteftersom jag kom närmre, hörde jag tydligare o tydligare vilken härlig, laidback och suggestiv musik som spelades -- en helt ny o okänd musikgenre för mig. Den gjorde mig leende glad i magen och liksom styrde mina steg till att gå i takt. Väl framme frågade jag en av de musikansvariga och fick veta vad det var som spelats. Nedan ett par klipp med exempel på den sköna och annorlunda musiken.
Lyssna och njut!!!
 
 
 
 
 
På Bureplatsen var massor av besökande i alla åldrar och där rådde en skön, glad och välkomnande atmosfär. 
 
Överallt satt folk i alla åldrar på filtar o gräs i trivsamt samspråk eller bara avslappnat njutande och lyssnande till musiken. Där skuttade lekande barn och vuxna. Där rådde, kort sagt, en mycket skön och avslappnad stämning.
 
 
Längst upp på området hade man satt upp målarplanket. Där inbjöds alla barn att måla mellan 14 o 18. Och oj vad det målades!!  :D
 
 
 Erik och de andra blandade färger och servade de glada små konstnärerna med färgmuggar, penslar, rollers och övrigt.
 
 
Erik blandade och såg till att det fanns av alla önskade kulörer.
 
 
Iklädda "skyddskläder" (läs: sopsäckar) målade alla av hjärtans innerliga lust.
 
 
Jag kikade suget på färgerna och tänkte stilla, att det var synd att Sundsvallspolisen är så trångsynt, att man begränsade arrangörerna i sitt tillstånd att måla. Jag hade så himla gärna velat prova på, men tillståndet gällde tyvärr endast barn.
 
 
Här går en tjej lös med själ och hjärta. 
 
 
Jag frågar förstås om jag får ta en bild av henne när hon målar -- och det får jag.  :D
 
Pojkarna är lika glada och konstnärliga med sina färger och penslar.
 
 
Och Erik m fl fortsätter glatt och tålmodigt att blanda och dela ut färger.
 
 
Det syntes tydligt, hur roligt alla hade det och hur härligt alla tyckte att det var med målandet.
Jag var såå glad för alla, men allra mest för arrangörernas skull!
 
 
Härliga färger i stora penseldrag passar den här unge konstnären.
 
 
Här parmålar ett par skrattande killar. 
 
 
Så fick jag syn på en skylt, som jag blev nyfiken på...
 
 
Det visade sig vara ett barntält. Där kunde barn i alla åldrar vila, mysa, läsa, sova, leka stillsamma lekar etc under tak och på gott avstånd från musiken. Min gissning är, att man där kunde låta barn få vila eller sova fram mot kvällen.
 
 
Vid stora grillar kunde man köpa nygrillade hamburgare med goda tillbehör.
 
 
Där, precis som på resten av festivalområdet, möttes jag av leende glada ansikten och vänligt omhändertagande.
 
 
Där fanns också kaffe med dopp att köpa.
 
Det fascinerade mig att området var så lugnt och härligt, fast där var så mycket folk och så många barn. 
 
 
På själva Bureplattan hade man ställt iordning en scen med tak, och liten som stor satt i gräset och njöt av framträdandena. 
 
 
En härlig trio med ett skönt dragspelssound underhöll med låtar i en egen och läcker stil.
Se klippet nedan (ber om ursäkt för den dåliga ljud- o bildkvaliteten).
 
 
 Festivalstuket, bandet, musikstilen -- ja, alltihopa faktiskt! -- var kanonskönt och jättelångt ifrån allt vad jag trott eller väntat mig. Jag var mycket glatt överraskad och önskade att jag haft möjlighet att stanna hela kvällen.
 
 
Låt efter låt i samma härligt udda stil... Åh, vad jag hade velat stanna och lyssna till alla de andra också!
 
 
Här är kvällens lista över musik- och happenings. Mycket välordnat och genomtänkt.
Härligt tänk att låta också den vara designad, eller hur?
 
 
Ljudansvarig in happy action.  :D
 
 
Bakifrån bild över band och område.
 
 
Inget liv o stoj, inget röj eller bus, inga slagsmål och ingen fylla. Bara lugnt mysande mänskor  i alla åldrar i trivsamt samspråk, skönt mysande och njutande av musiken. Detta var verkligen en festival i min smak och stil.
 
 
Försäljning av olika slag -- t ex här t-shirts o dyl.
 
 
 Det fina miljötänket och ordningen fascinerade och imponerade.
Överallt fanns tydligt uppmärkta kartonger för sortering av skräp, pant och glas.
 
 
Vid såväl hamburger- som kaffeförsäljning, fanns gott om tydliga avfallsbehållare.
 
 
 Nedskräpningsgraden här var noll. Dels beroende på besökarnas tänk och värderingar, dels beroende på arrangörernas genomtänkta och välorganiserade sopkorgssystem. När det finns gott om och tydligt uppmärkta kärl för avfall o dyl, så funkar det. Något som t ex kommunen borde ta till sig av.
 
 
Längs den härliga muren skuttade barn o vuxna, medan de lyssnade till musikframträdandet.
 
 
Man balanserade, klättrade, småpratade (tyst för att inte störa musikframträdandet) eller bara låg o njöt i gräset.
 
 
Här fick jag syn på en van, vars mönster och färger gav mig en hint om vems den är. För er som undrar, så rekommenderar jag ett besök på Sundsvalls museum våning 2.  ;D
 
 
Ett par tjejer satt under segelduken och njöt av musikframträdandet.
 
 
Eriks härliga färg- och formval är hans signum och pryder såklart hans van.
 
 
Visst såg jag en och annan öl, men inte en enda påverkad mänska under hela tiden jag var där.
 
 
En liten glad festivalbesökare.
 
 
 En mycket annorlunda sak fångade mitt öga: En skicklig kille, som lät två bollar i snören liksom "dansa" i takt till musiken. Ofantligt fascinerande!
 
Tre unga åskådare var, liksom jag, fascinerade av den här killens skicklighet.
Detta måtte ha tamponerat massor av timmars träning, tänkte jag.
 
 
En skön syn, eller hur? Folk på filtar, barnvagnar, lekande barn, musikframträdande på plattan.
Jag ser sååå fram emot nästa års Burefestival!!
 
 
Gott om utrymme för alla i alla åldrar. Välorganiserat, genomtänkt och fint ordnat. 
 
 
 Jag var som sagt inte fri att stanna resten av kvällen, utan var tvungen att ge mig av, men jag knäppte en sista bild på Bureplattan och den lyssnande skaran innan jag började min vandring tillbaka till bilen vid Grankotten.
 
 
Medan jag gick längs stigen, hörde jag på avstånd musiken från Burefestivalen och tänkte för mig själv:
 
- Vacker norrländsk skog en lugn sommarkväll och Burefestivalens sköna stämning. Bättre kan det inte bli!
 
Ett litet reflekterande post scriptum:
Nog är det anmärkningsvärt (för att inte säga signifikativt), att bägge våra lokala tidningar var sååå ivriga att skriva om eländet före festivalen, men sedan inte är ett dyft intresserade av att skriva en enda rad om det imponerande välorganiserade, fina och trevliga evenemanget.
Inte heller har det rapporterats något om huruvida polistens farhågor angående ökat klotter besannats eller ej. Nog vore det väl intressant att få veta hur många Burefestivalsinspirerade klottrare man haffat? Om det överhuvudtaget finns några såna, vill säga...
 

Vallöftet nu infriat

I valrörelsen 2010 spenderade jag mycket tid i Skönsberg, en stadsdel som ligger mig mycket varmt om hjärtat.
Detta noterades av Annika Johansson, en kvinna, som bor med sin familj i området.

(Jag bloggade då om detta. Läs den charmerande ursprungshistorien här!)

Denna kvinna vände sig sedan i mars 2011 till mig, för att lufta sin indignation och frustration kring en vanskött och underhållsmässigt eftersatt del av Skönsberg. Hon hade kontaktat ansvarig på kommunen med sitt ärende, men upplevde att hon blivit nonchalant bemött. Indignerad ringde hon därför mig och sa:

- Du lovade att du skulle jobba för Skönsberg och nu vill jag att du lever upp till det vallöftet!


Jag tog omedelbart tag i ärendet och fick sålunda kontakt med, Björn Nilsson, en mycket sympatisk herre på Sundsvalls kommun, som lovade att lösa problemet. Inte på en gång, eftersom andra saker låg före i planering och budget, men definitivt före årets slut.

Jag har både hört och sett, att Björn höll sitt löfte, och det är med stor glädje jag läser följande insändare.

Uppdraget slutfört!! Boende i området är nöjda och glada åt röjningen! HÄRLIGT!!!


Tack för städningen Björn!

Ett stort tack till Björn Nilsson på Sundsvalls kommun, som sett till att parken har gallrats och gångvägen försetts med grus.
Städningen har gjort att fler personer nu använder gångvägen efter stranden.
Några saker återstår, men vi boende är nöjda med det som skett.
Än en gång, tack och trevlig sommar.


Kjell Mörtsjö

Skönsberg

 

Publicerad 4 maj 2012

Mitt Vårtal till Skönsberg

Igår höll jag årets Vårtal vid majbrasan nere i Ortviksparken i Skönsberg.

Väl förberedd med stolpar o stödord på papper, tänkte jag att det skulle gå bra att "hålla sig till manus".

Men pyttsan! *skrattar*

Kyla, tekniskt krångel med mikrofon och ljud, vinden som slet i papperet, att stå på den pyttelilla sitsen på ett vingligt och halvmurket campingbord, och förstås nerverna, gjorde att talet blev mer "skjuta från höften" och "ur minnet", än hålla sig till det förberedda och genomtänkta.

Jag lyckades dock, i stort, få med det jag tänkt mig, men några saker vet jag "föll bort"...

Hur som helst - så här var det tänkt att lyda:

 

 

Hej!
Va’ roligt att få välkomna er ALLA hit ikväll!
Skönsberg är ett sånt härligt spektrum av språkgrupper och kulturer!

 

Welcome engelska

Tervetuloa finska

Bienvenidos spanska

Hoşgeldinizshgelldinniz”turkiska

Hachlön” arabiska

Karibu swahili

Dobro doshli serbokroatiska

Khosh aamadid persiska farsi

Pi xir hatin "pecher haten" kurdiska

”Da bba shalåvitch” ryska

Vitam polska

 

Det där var bara några av alla språken och mitt uttal var säkert jättefel – men jag tror ändå att ni förstår vad det är jag försöker säga: Välkomna hit allihop!!!!!!



Jag känner mig hedrad och glad över att jag fått förtroendet, att hålla det traditionella Vårtalet -- till er och till våren.
Jag, som varken bor här eller driver nåt företag här – utan som helt enkelt bara har Skönsberg i mitt hjärta… och som min härliga, inspirerande arbetsplats.

 

För er som inte känner mig, så är det jag som är Åsa – kanslist, administratör, marknadsförare och allt-i-allo på Norra brofästet och föreningen SUNDSVALL NORDs kansli – i Sköns gamla kommunalhus längst ut på Medborgargatan… vid den stängda tunneln, ni vet.

 

Många av er känner nog varken till Norra brofästet eller SUNDSVALL NORD, utan känner mig mer som "hon som öppnade Hemköpshuset till Julmarknaden".
Och jag vill berätta för er, att jaa – där kommer en bra dagligvaruhandel… och ett par andra verksamheter…  I mitten av hösten har man lovat mig att de ska vara igång.

 

Så – nu vet ni ungefär vem jag är…

 

Jag är uppvuxen på Rönnlunda gård mittemot North Car.
Där motorvägen idag går nedanför North Car och ner mot Shell Punkten, hade vi våra kossor. När kossorna skulle korsa vägen till och från betet, fick jag stå med en röd liten flagga och hejda bilarna, medan farmor eller nån annan vuxen såg till att de kom säkert dit de skulle.


I mitten av 60-talet minskade vi ner på jordbruket och sålde kossorna – då skulle man nämligen ha den marken för att bygga motorvägen…  
Det var jättespännande att växa upp och se motorvägen ta form!
Och – när de sen öppnade och släppte igång trafiken där! Ja, ni fattar ju…!
Och tänk första gången jag fick åka bil på den nya vägen!!! Vilket härligt minne!!!

 

Idag – lite drygt 45 år senare - har jag förmånen, att åter få sitta på första parkett och se allt detta nya växa fram. Bron över fjärden… nya E4… och det, till och med, mitt utanför mitt kontorsfönster!

Men visst hade hon rätt, hon Karin Boye – ni vet, hon som skrev de välkända orden:
Javisst gör det ont när knoppar brister.

 

 

Utveckling –  det är väl det Boye menar med att  ”knoppar brister”…
Ja, vilken utveckling går lätt och smärtfritt?
Oavsett om det gäller att lära sig glosor till veckans prov, eller om det är tonårstidens känslovånda och hormonprillighet man ska igenom, om ett barn ska födas till världen... eller - som här - det är en stadsdel, som växer och utvecklas… så känns det… så gör det, precis som Boye säger, ont.  Ibland lite... ibland mycket.

 

 

Skönsberg är en knopp – en härlig växande spirande knopp.
Och visst gör det ont när den här knoppen – Skönsberg – ska slå ut i blom…
Allt det här med bron och E4 och allt vad det för med sig… det både hörs, märks och känns med alla grävningar, pålningar och störningar. 
Men -- tänk när det är klart!!
Jag har en tanke – en vision – en bild i mitt huvud – om hur vårt Skönsberg ska se ut ...



Den visionen omfattar förstås mycket, men vi stannar här — längs vattnet – strandpromenaden mellan här och Stenstan…
Så här tänker jag mig att den ska vara och se ut:

 

 

Tänk när du promenerar mellan Stenstan och här. 
Du går längs en lååång bred asfalterad strandpromenad kantad med ett vackert gjutjärnsstaket… vackra gammeldags lyktstolpar… och matchande vackra bänkar… träd, buskar, blommor och planteringar…

På vägen in till Stenstan kommer du att passera mängder av trevligheter:

 

·        Det populära kallbadhuset – dit man kan både cykla och promenera – även utan mamma o pappa, eftersom strandpromenaden är både tryggt staketförsedd och upplyst. Där kommer alltid att vara tryggt, eftersom det rör sig mycket folk där på promenad till eller från nånstans. Vårt nya fina bostadsområde på Heffnerskajen – Heffners Sjöstad, namnförslaget som Tommy Jansson fört fram – kommer ju nämligen att bebos av ca 2500 - 3000 personer… och där kommer det också att finnas café, närbutik och annan levande verksamhet.

 

·        Och längs strandpromenaden ska vi förstås ha en stor lekpark med grönytor – inhägnad av ett fint staket i samma gammeldags stil – föräldrar behöver inte oroa sig över att nåt barn tultar iväg ner i vattnet, och inga hundar kan ta sig in och göra sina behov, där barnen ska leka. Där ska finnas karuseller, gungor, klätterställningar, klätternät och mycket annat. Och förstås en stor öppen gräsyta där man kan spela kubb, eller kanske bara slå sig ner o pick-nicka på en filt.

 

·        Och vid bron Dubbelkrum ligger förstås det norra brofästet med dagvattendammen. Där ska det förstås vara grönt och lummigt… blomma vackert i planteringarna… Och man kan sitta där i solen och njuta av utsikten över vattnet och vår alldeles helt unika bro… med en glass i handen, som man köpt på…

 

·        …vår läckert udda och annorlunda formade kiosk, för en sådan ska det förstås finnas i anslutning till lekparken och brofästet.
Kiosken ska synas på låååångt avstånd… vara ett landmärke, som alla känner till… kanske formad som en stor kupol? Eller ett torn?
Kiosken ska hållas öppen vår, sommar och tidig höst. Kanske kunde den som tradition öppnas varje år till just majbrasan på sista april?

 

Ja, det här är min vision för just strandpromenaden… min tanke hur det ska bli… och DET ska jag fortsätta jobba för!! För det går - det går att påverka!!
Om lilla jag kunde få till ett pensionärsbusskort – Hundringen – med inspiration från en Skottlandssemester – så förstår ni vad vi kan åstadkomma tillsammans. Om vi bara vill!! Och tror!!


Varje vår sker det ett stort mirakel… ni vet, då allt byter skepnad!
Då allt ser hopplöst visset och dött ut. Då förundras jag över hur allt det vissna, plötsligt liksom väcks till liv… och börjar spira och grönska.
Hela naturen byter skepnad! Och blir som NY!
Det är ett alldeles underbart mirakel! Vartenda år!!



Precis på samma sätt är det med Skönsberg – det ser visset, lerigt, söndergrävt och eländigt ut… just nu och under en lång tid framöver… men sen …
SEN kommer ju Skönsbergs vår – ni vet, då knoppen Skönsberg sakta, men säkert slår ut… i enastående vacker blom.



Och… på samma sätt som vi längtar tills vintereländet är slut och den ljuvliga underbara våren kommer med grönska, sol och värme ---- på samma sätt får vi nu längta till Skönsbergs härliga blomnings vår!

 

För med näring och energi ur vår gemensamma kärlek till den här stadsdelen, kommer Skönsberg att blomma upp – inte bara som en enda tjusig ros…
Nej – tillsammans kommer vi att få se ett Skönsberg, som blommar som en enastående, vacker, färgsprakande och JÄTTESTOR  mångkulturell bukett!

 

Med det tackar jag nu för mig och säger:

 

- Låt oss nu välkomna ­Våren med ett fyrfaldigt hurra.
Leve Våren!
Hurra, hurra, hurra, hurra!!

 

 

 

 


Min vision för ett levande Skönsberg

Länge, länge har jag haft en vision - en dröm! - om ett framtida livfullt Skönsberg med en levande och populär strandpromenad längs Heffners in mot stan!

Redan hösten 2008 började jag rita, fotografera och anteckna idéer, planer och möjligheter för Skönsberg -- mestadels var det då kring Heffnerskajen och strandpromenaden.

Under 2009 och 2010 intensifierades mitt lösningstänk -- mycket beroende på min långa Skottlandsvistelse
under sommaren -09 och senare valrörelsen 2010, då jag även började fundera över Skönsbergs centrum.

2011 spånade jag sedan vidare tillsammans med Lasse Lasserås, som bl. a. bidrog med den kanonbra idén om motorvärmarparkering för personal vid företagarhuset på Hagasidan om motorvägen.

Mitt mål är, och har hela tiden varit, ett levande, vimlande Skönsbergscentrum, dit både Sundsvallsbor och turister söker sig, för allt från shopping till evenemang, och en vacker, levande strandpromenad.

Min vision är inte hemlig och det ligger ingen prestige i vem eller vilka som genomför den -- alltså delar jag den med er här.


Det här är min vision för Skönsbergs centrum: 




Ja, det var själva centrumet.... och nu:

Strandpromenaden från Petersvik och Ortviken längs Heffners in mot Stenstan:

Att skissa bilder, som tydligt visar den känsla o atmosfär, som jag vill ha på hela strandpromenaden, är på tok för svårt för mig.
Jag försöker därför visa och förklara detta genom de bilder jag tog i Largs - en fantastisk liten skotsk ort, där jag bott ett par somrar (2008 och 2009).

Det förhåller sig nämligen så, att Largs centrum och strandpromenad förtrollade och inspirerade mig enormt. Det är därför med denna varma minnesbild som grund, som jag fantiserat fram min vision för strandpromenaden längs Heffners.
Både själva området och dess läge är väldigt likt Largs, så det är alls inte konstigt att jag under min vistelse där, spontant kom att tänka på vår egen strandpromenad via Heffners in till Stenstan.

Jag hoppas nu, att jag, med mina bilder och förklaringar, kan förmedla åtminstone något av Largs mycket genomtänkta och enhetliga lösning, så att det blir begripligt för er "varför" och "hur".





Låt mig så presentera:
Det här är lilla Largs -- den charmerande lilla skotska staden precis vid vattnet -- ganska precis lika stor som Timrå.




Här syns Largs prydliga och vackra strandpromenad från sydsidan.

Härifrån stans centrum sträcker den sig låååångt ut åt bägge hållen.
(höger = nord, vänster = syd)

Notera att man, trots att strandpromenaden är jättelång, ändå kostat på ett vackert gammeldags staket och dito lyktstolpar längs hela sträckan.

Vår strandpromenad är ungefär lika lång och skulle bli minst lika fin med ett liknande gammeldags staket och såna fina lyktstolpar som man har inne i Stenstan.





Den här vackra gamla stilen på staket och lyktstolpar, hoppas jag att man ska kunna ordna längs vår framtida strandpromenad.

Det skulle, på ett fantastiskt fint sätt, knyta ihop Skönsberg med Sundsvalls Stenstad och visa att Skönsberg är just en stadsdel.
Genom att låta strandpromenaden löpa över i en gångväg (i samma stil såklart) bort till Petersvik, kunde vi knyta an till anor och historia. Denna Sundsvalls vagga kunde bli ett vandrings-, promenad- och utflyktsmål för både invånare och turister. Vi kunde förlägga stadsvandringar dit. Om möjligt skulle man kunna anordna guidade turer i några av Petersviks hem och trädgårdar. 




Här är vyn ifrån den andra sidan - alltså från norrsidan av staden.
Lite annorlunda stuk och utformning, men fortfarande i samma vackra stil.




Staketet skyddar flanörer och andra att dratta i vattnet. Just här på bilden är det ebb, men på kvällen går vattnet ända upp mot betongen, och om det stormar så skvätter vattnet upp på promenaden och då fyller staketet verkligen sin funktion.




De här färgglada bänkarna står fastskruvade i backen längs hela långa strandpromenaden.

Skottarna gillar ju starka färger, och det är väl kanske inte riktigt svenskens melodi.

Jag är mer inne på att våra bänkar ska vara i en och samma färg, och ha ett mer "ursprungligt utseende" -- som på nån av de tre följande bilderna.




Ungefär så här skulle våra bänkar längs strandpromenaden kunna se ut.
De gamla vackra, som vi förr hade i Stenstan, påminner rätt mycket om den här, eller hur?
Vart tog de vägen, förresten? Det vore önskvärt att Stenstans nuvarande moderna successivt
byts ut mot sådana här i gammal vacker stil. 


Man skulle kunna varva med bänkar, som ser lite annorlunda ut, men ändå färg- och stilmässigt knyter an till de med ryggstöd -- t ex såna som på den här bilden.





Eller så här!
Den här påminner också om de gamla vackra gjutjärnsbänkarna, som stod i Stenstan när jag växte upp.
De var så pampiga -- och jag saknar dem! De gav en sån fint genuin prägel och atmosfär åt vårt vackra stadscentrum.
På sikt hoppas och önskar jag att man tar bort de anskrämliga moderna, som man nu har där, och 
istället satsar på sådana här i gammal stil. 




I Largs "köps" varje bänk av företag eller privatpersoner -- ungefär så som det funkar med Sundsvallsdrakarna.

Kommunen ansvarar för bänkarna och skötseln av dem.

Den som "köper" en bänk, får en plakett med valfri text på bänken. På bilden ovan ses ett exempel på en "privatägd" fast kommunal bänk. Texterna på plaketterna är ljuvligt personliga och fina!

Genom att bänkarna blir "personliga" med plaketterna, så saboteras de mycket sällan.
Ett charmerande system, som funkar mycket bra!
 
Jag önskar att vi kunde göra likadant här. 
Om det fungerar i Largs, så borde det väl kunna fungera här också? 




Largs' Promenade (strandpromenad) är, som sagt, mycket prydlig och välskött -- den är nästan helt fri från skräp, men så har man också kostat på många sopkorgar längs hela sträckan.
Så vill jag att också vår strandpromenad ska se ut!! Snygga sopkorgar en masse, ska're va!!

Largs sopkorgar är i hårdplast, men ser ut som gjutjärn. De har designats för att passa in i det gammaldags stuket.
De är snygga och enkla att tömma, genom att ena sidan hänger på gångjärn.
De är också "fågelsäkra", eftersom de större fåglarna inte kan sitta i "hålen" och komma åt mat o skräp nere i sopkorgen.
 
Återigen - om det går att bibehålla en gammal stil i Largs, så går det väl i Sundsvall också. 
Det är bara en fråga om vilja. 



Här syns de vackra detaljerna i staketet och stolparna.
Notera att man har stolpar för både belysning och upphängning av sånt som ska vara till prydnad -- och detta varierar förstås beroende på årstid och högtid.





I Largs finns en rejält stor lekpark med tillhörande gräsplan/gräsmatta, och så vill jag att det ska vara vid Skönsbergs strandpromenad! Dessa bägge ytor ska vara inhägnade med ett staket, som är tillräckligt lågt för vuxna att kliva över, men inte för små barn att klättra över. 

Staketet ska ha gott om grindar med barnsäkra "klykor", så att området känns tryggt och skyddat, men ändå väldigt lättillgängligt.
Föräldrar ska inte behöva oroa sig, för att barnen på ett ögonblick kan tulta iväg rakt ner i vattnet.
Staketet håller också hundar utanför, så att de inte kan uträtta sina behov därinne.

På grönområdena intill de inhägnade lekområdet o gräsmattan, ska det finnas ytterligare stora gräsytor med möjlighet för vuxna att spela boule, kubb, badminton, ligga och sola, pick-nicka etc.
 
Det här vore väl en härlig aktivitetsyta för alla Sundsvallsbor, eller hur? 
Min gissning är att även besökare i vår stad skulle stanna till där. 


Här en vy från andra hållet över lekparken och den stora inhägnade gräsmattan. På det inhägnade barnområdet finns t ex stora klätterställningar av olika slag, klätternät, små hus, gungställningar i olika utföranden och mycket annat, som passar barn i alla åldrar.

vill jag att också vår stora lek- och äventyrspark ska vara utformad!!




För de lite äldre barnen och ungdomarna ska det i Skönsberg, precis som här i Largs, finnas en skateboardpark!
Även denna ska ha det rejäla staketet mot vattnet, så ingen råkar skata rakt ner i plurret.
 
 
Så här skulle vi också kunna göra. 



Skateboardramperna (heter det så?) är i stabil metall och har skyddande staket, där det går och behövs. 
Återigen -- gediget, genomtänkt och synnerligen väl fungerande!
 
 
Kapten Cornells outsägligt vackra badhus i nyuppförd tappning från Kaptensudden, kunde med stor fördel flyttas till det här området. Då skulle det få ses, uppskattas och upplevas av sååå många mänskor, vilket ju inte är eller kommer att bli fallet, där det står nu.
En sådan fantastisk historisk pärla, förtjänar verkligen att stå i rampljuset på ett välbesökt och öppet område!!
 
(Bild från: http://www.nilsjohantjarnlund.se/sidor/konstprofessorn-pa-kaptensudden.aspx )




Och sist, men absolut inte minst, vill jag att där ska finnas en udda och annorlunda formad kiosk -- ungefär som den här bedårande Largs-kiosken!

Den ska utgöra attraktion och landmärke -- nåt man ser på långt håll!
Nåt unikt, som man bara inte kan ta miste på!

Kiosken ska hållas öppen under sommarmånaderna och udda dagar, då det är evenemang i området - t ex sista april.

Just den här vanvettigt charmiga kiosken i Largs, säljer pinfärska varma munkar, som de rullar i strösocker och kanel. Över hela området doftar det förföriskt av de rykande varma munkarna, och liten som stor från när o fjärran åker och promenerar dit på lediga stunder.

En sån härligt charmig strandpromenadskiosk, vill jag att vi ska ha här också!!!


Ja, vad säger ni? Låter inte detta som ett fantastiskt turist- och gästvänligt centrum och en härligt levande strandpromenad för både gammal och ung?

Att ha visioner och drömmar kostar inget, och har man bara energi och vilja, så händer det också stundom, att man lyckas förverkliga nån av dem!
Jag lyckades ju med Hundringen, som ju också är sprungen ur Skottlands system -- så varför skulle det inte gå med strandpromenaden eller Skönsbergs centrum?   :o)






Att fråga kostar inget och frågan kan vara lösningen

I Skönsbergs centrum råder just nu parkeringskaos -- och värre förväntas det bli under maj, juni och juli.
Lejonparten av de få p-platser, som finns, upptas av boende och arbetande, istället för av kunder.
Ni förstår ju själva vad detta innebär för handlare och butiker i området...

För att minska "ofoget" att parkera hela dagar i centrum, har parkeringslisor under en tid flitigt besökt och "lappat". (Det råder 2-timmars parkeringstid i centrum.) Detta har dock bara haft tillfällig effekt.

För att få till nån mer hållbar lösning på problemet, kontaktade jag min räddare i nöden -- alltså, Janne Hallqvist, som ansvarar för f d Hemköphuset -- och berättade om mitt problem, samt frågade ifall jag möjligen skulle kunna få "låna" Hemköpsgaraget under några månader.
Vips var problemet löst, för hos Janne sitter det inte fast! Han är så fantastiskt förstående och lösningsinriktad! En sån himla bra och härlig mänska!!

Sålunda får vi nu nyttja Hemköpsgaraget för arbetande i Skönsbergs centrum, vilket frigör ett antal p-platser för besökande kunder.
Det är bara en viss samordning med nycklar och annat som återstår, men det är ju peanuts i sammanhanget!  :D

Återigen -- att fråga kostar inget och en fråga kan ju vara det enda lilla som behövs, för att lösa ett stort problem.

Jag ställde frågan och nu är en del av problemet löst.  :D

Lilla jag har lyckats göra skillnad igen

Kommundelscentrat Skönsberg har varje år en populär och välbesökt julmarknad. Mängder av knallar söker sig dit och har så gjort under många, många år.
Julmarknaden hålls under dagtid, butikerna i centrum håller öppet, marknadsstånd finns i mängder både inomhus o utomhus, och parkeringarna är avgiftsfria -- dessa saker sammantaget bidrar förstås till en välbesökt julmarknad med god försäljning.

Ifjol höst hände dock något mycket trist -- centrumets nav och samlingsplats, Hemköp, lades ned.
Julmarknaden 2010 blev därmed annorlunda. Att få julstämning, glädje och stämning att infinna sig, med den gigantiska byggnaden mörk och tillbommad, funkade självklart inte. Den största delen av julmarknaden kom därför att hållas inne i Folkets hus -- något som i sin tur resulterade i att det blev trångt, syrefritt, varmt och nästintill omöjligt att ta sig fram till knallarnas bord. Såväl knallar som besökare klagade. Många besökare vände direkt i dörren, då de såg den makalösa trängseln och köerna.

I år är Folkets hus lika fullbokat och då är det i princip bara knallar utsocknes ifrån -- våra lokala näringsidkare har vi inte ens börjat boka in.
Denna trångboddhet tillsammans med de stundande grävningarna längs Medborgargatan, har orsakat en del huvudbryderi och oro. Att det dessutom är svårt att ta sig in till Skönsberg (nya E4 och bron över Sundsvallsfjärden), gör det ju varken bättre eller lättare.
Risken för att marknaden inte skulle gå att genomföra, har oroat. Man har inte vetat när grävningarna ska inledas eller hur det kommer att se ut då de väl är igång. Skulle det gå att ta sig fram till fots eller skulle det vara en lervälling längs hela gatan?

Det är egentligen Folkets hus tillsammans med några av handlarna i centrum, som har ansvar för årets julmarknad, men jag sitter med i gruppen som idéspruta och resurs, för att avlasta och hjälpa till lite.
Det faktum att våra lokala näringsidkare inom föreningen SUNDSVALL NORD, inte skulle få plats inomhus bekymrade mig väldigt och jag funderade länge på hur jag skulle kunna lösa dilemmat. Jag måste bara komma på ett sätt, för marknaden får bara inte tappa i attraktionskraft.
Men så fick jag en idé! Tänk om jag skulle fråga ifall vi kan få låna Hemköphuset till julmarknaden!
Sagt och gjort.
Jag sökte reda på rätt person,vilket visade sig vara en mycket trevlig och tillmötesgående herre. Till honom framförde jag mina tankar, farhågor och önskningar.
Det visade sig vara så lyckat, att han hade ett ärende upp till Sundsvall just denna vecka. Han lovade att kika på möjligheterna och sedan återkomma till mig.

Nu blev det faktiskt ännu bättre än så -- han ringde då de stod utanför nämnda fastighet och bad mig komma dit.
Jag fick alltså, tillsammans nämnda herre och övriga ansvariga, besöka lokalen och till herrarna framföra vad jag ville. Efter en stunds förklaring och motivering, såg herrarna på varandra, slog ut med händerna och sa:

- Tja, vad säger ni -- inte har väl vi nåt att invända mot det här?

Jag blev så himla glad, att jag bara ville dansa runt på det tomma, gigantiska, klinkerbeklädda golvet -- och det sa jag också!

Tänk att lilla jag lyckats låsa upp det stängda Hemköphuset, för verksamhet på årets julmarknad!!!
I år ska där minsann lysa i fönstren och hela huset ska sjuda av glad julmarknadsverksamhet!

Nu kan vi hålla julmarknaden i gatuplan i såväl Folkets hus, som i Hemköphuset -- inga hindrande trappor ska göra det besvärligt för barnvagnar, rullstolar eller rullatorer. Vi kan också få det glesare mellan marknadsborden och säljartälten, så att det går lätt och smidigt att ta sig fram. Det kommer att bli mycket mindre varmt och syrefattigt. 
Ja, detta var verkligen en stor lycka!!


Och detta, hörni, är bara början... vänta bara!  :D

Nu stretar jag idogt vidare, för att föra in verksamhet i Hemköphuset, så att det åter blir det nav och den samlingsplats det tidigare var.
Allting går, om man bara tror på det man gör, vill och kämpar tillräckligt!
Det tror jag på och det lever jag efter! 
Det ska gå!!!  :D

Minnesord över Anette Duarte Martins

Jag finner inga ord och inga formuleringar duger, för att beskriva det tumult av känslor, som fyller mig efter Anettes oväntade och plötsliga bortgång. Jag vill bara gråta och uttrycka min bestörtning över det som skett, men samtidigt berätta om allt det fina Anette var och gjorde för mig och om den generösa, kunniga, kompetenta, varmhjärtade person hon var.

 

Mitt i ledsenheten kommer glada minnesbilder från saker vi gjort tillsammans, stunder vi delat. Mitt i sorgen vill jag le åt minnet av saker vi skrattat åt och samtalat om – i synnerhet i arbetet kring valet 2010, då hon utgjorde ett enormt stöd för mig. Hon gav mig av sin tid, sin energi, sin kunskap – och sina saker. En gång kom hon t ex med en vacker kalender, för att hon visste att jag saknade en. En annan gång var det en vacker grön klänning. Jag fick också en härligt grön och mycket Anettig kavaj – den hade jag så gärna velat ha på mig på begravningen, för den är så full av hennes generösa gröna värme och omtanke.


Anette hade alltid tid att lyssna och ge råd – hon lärde mig enormt mycket. Hon trodde på mig och uppmuntrade mig – stärkte mig i tron på att jag kunde.

 

Jag kan inte räkna antalet gånger eller timmar, som vi samtalade under tiden hon var ute och promenerade med sin lilla hund. Tid, som hon egentligen borde ha ägnat åt att njuta av promenaden och den friska luften, men som hon istället gav till mig.

Vi tyckte inte alltid lika, för så är det ju med oss människor, men samtalen och diskussionerna var alltid lika givande o lärorika, och förde alltid framåt.

 

Anettes bortgång är en enorm förlust för alla och det tomrum hon lämnar kan ingen fylla.
Jag försöker välja att minnas glädjen, samtalen och skratten, även om det just nu är svårt att tränga undan sorgen och tårarna.

Jag är tacksam över att Anette funnits i mitt liv!

 

Åsa E Melander, partikamrat och vän


Tidigare inlägg
RSS 2.0