Mitt Vårtal till Skönsberg

Igår höll jag årets Vårtal vid majbrasan nere i Ortviksparken i Skönsberg.

Väl förberedd med stolpar o stödord på papper, tänkte jag att det skulle gå bra att "hålla sig till manus".

Men pyttsan! *skrattar*

Kyla, tekniskt krångel med mikrofon och ljud, vinden som slet i papperet, att stå på den pyttelilla sitsen på ett vingligt och halvmurket campingbord, och förstås nerverna, gjorde att talet blev mer "skjuta från höften" och "ur minnet", än hålla sig till det förberedda och genomtänkta.

Jag lyckades dock, i stort, få med det jag tänkt mig, men några saker vet jag "föll bort"...

Hur som helst - så här var det tänkt att lyda:

 

 

Hej!
Va’ roligt att få välkomna er ALLA hit ikväll!
Skönsberg är ett sånt härligt spektrum av språkgrupper och kulturer!

 

Welcome engelska

Tervetuloa finska

Bienvenidos spanska

Hoşgeldinizshgelldinniz”turkiska

Hachlön” arabiska

Karibu swahili

Dobro doshli serbokroatiska

Khosh aamadid persiska farsi

Pi xir hatin "pecher haten" kurdiska

”Da bba shalåvitch” ryska

Vitam polska

 

Det där var bara några av alla språken och mitt uttal var säkert jättefel – men jag tror ändå att ni förstår vad det är jag försöker säga: Välkomna hit allihop!!!!!!



Jag känner mig hedrad och glad över att jag fått förtroendet, att hålla det traditionella Vårtalet -- till er och till våren.
Jag, som varken bor här eller driver nåt företag här – utan som helt enkelt bara har Skönsberg i mitt hjärta… och som min härliga, inspirerande arbetsplats.

 

För er som inte känner mig, så är det jag som är Åsa – kanslist, administratör, marknadsförare och allt-i-allo på Norra brofästet och föreningen SUNDSVALL NORDs kansli – i Sköns gamla kommunalhus längst ut på Medborgargatan… vid den stängda tunneln, ni vet.

 

Många av er känner nog varken till Norra brofästet eller SUNDSVALL NORD, utan känner mig mer som "hon som öppnade Hemköpshuset till Julmarknaden".
Och jag vill berätta för er, att jaa – där kommer en bra dagligvaruhandel… och ett par andra verksamheter…  I mitten av hösten har man lovat mig att de ska vara igång.

 

Så – nu vet ni ungefär vem jag är…

 

Jag är uppvuxen på Rönnlunda gård mittemot North Car.
Där motorvägen idag går nedanför North Car och ner mot Shell Punkten, hade vi våra kossor. När kossorna skulle korsa vägen till och från betet, fick jag stå med en röd liten flagga och hejda bilarna, medan farmor eller nån annan vuxen såg till att de kom säkert dit de skulle.


I mitten av 60-talet minskade vi ner på jordbruket och sålde kossorna – då skulle man nämligen ha den marken för att bygga motorvägen…  
Det var jättespännande att växa upp och se motorvägen ta form!
Och – när de sen öppnade och släppte igång trafiken där! Ja, ni fattar ju…!
Och tänk första gången jag fick åka bil på den nya vägen!!! Vilket härligt minne!!!

 

Idag – lite drygt 45 år senare - har jag förmånen, att åter få sitta på första parkett och se allt detta nya växa fram. Bron över fjärden… nya E4… och det, till och med, mitt utanför mitt kontorsfönster!

Men visst hade hon rätt, hon Karin Boye – ni vet, hon som skrev de välkända orden:
Javisst gör det ont när knoppar brister.

 

 

Utveckling –  det är väl det Boye menar med att  ”knoppar brister”…
Ja, vilken utveckling går lätt och smärtfritt?
Oavsett om det gäller att lära sig glosor till veckans prov, eller om det är tonårstidens känslovånda och hormonprillighet man ska igenom, om ett barn ska födas till världen... eller - som här - det är en stadsdel, som växer och utvecklas… så känns det… så gör det, precis som Boye säger, ont.  Ibland lite... ibland mycket.

 

 

Skönsberg är en knopp – en härlig växande spirande knopp.
Och visst gör det ont när den här knoppen – Skönsberg – ska slå ut i blom…
Allt det här med bron och E4 och allt vad det för med sig… det både hörs, märks och känns med alla grävningar, pålningar och störningar. 
Men -- tänk när det är klart!!
Jag har en tanke – en vision – en bild i mitt huvud – om hur vårt Skönsberg ska se ut ...



Den visionen omfattar förstås mycket, men vi stannar här — längs vattnet – strandpromenaden mellan här och Stenstan…
Så här tänker jag mig att den ska vara och se ut:

 

 

Tänk när du promenerar mellan Stenstan och här. 
Du går längs en lååång bred asfalterad strandpromenad kantad med ett vackert gjutjärnsstaket… vackra gammeldags lyktstolpar… och matchande vackra bänkar… träd, buskar, blommor och planteringar…

På vägen in till Stenstan kommer du att passera mängder av trevligheter:

 

·        Det populära kallbadhuset – dit man kan både cykla och promenera – även utan mamma o pappa, eftersom strandpromenaden är både tryggt staketförsedd och upplyst. Där kommer alltid att vara tryggt, eftersom det rör sig mycket folk där på promenad till eller från nånstans. Vårt nya fina bostadsområde på Heffnerskajen – Heffners Sjöstad, namnförslaget som Tommy Jansson fört fram – kommer ju nämligen att bebos av ca 2500 - 3000 personer… och där kommer det också att finnas café, närbutik och annan levande verksamhet.

 

·        Och längs strandpromenaden ska vi förstås ha en stor lekpark med grönytor – inhägnad av ett fint staket i samma gammeldags stil – föräldrar behöver inte oroa sig över att nåt barn tultar iväg ner i vattnet, och inga hundar kan ta sig in och göra sina behov, där barnen ska leka. Där ska finnas karuseller, gungor, klätterställningar, klätternät och mycket annat. Och förstås en stor öppen gräsyta där man kan spela kubb, eller kanske bara slå sig ner o pick-nicka på en filt.

 

·        Och vid bron Dubbelkrum ligger förstås det norra brofästet med dagvattendammen. Där ska det förstås vara grönt och lummigt… blomma vackert i planteringarna… Och man kan sitta där i solen och njuta av utsikten över vattnet och vår alldeles helt unika bro… med en glass i handen, som man köpt på…

 

·        …vår läckert udda och annorlunda formade kiosk, för en sådan ska det förstås finnas i anslutning till lekparken och brofästet.
Kiosken ska synas på låååångt avstånd… vara ett landmärke, som alla känner till… kanske formad som en stor kupol? Eller ett torn?
Kiosken ska hållas öppen vår, sommar och tidig höst. Kanske kunde den som tradition öppnas varje år till just majbrasan på sista april?

 

Ja, det här är min vision för just strandpromenaden… min tanke hur det ska bli… och DET ska jag fortsätta jobba för!! För det går - det går att påverka!!
Om lilla jag kunde få till ett pensionärsbusskort – Hundringen – med inspiration från en Skottlandssemester – så förstår ni vad vi kan åstadkomma tillsammans. Om vi bara vill!! Och tror!!


Varje vår sker det ett stort mirakel… ni vet, då allt byter skepnad!
Då allt ser hopplöst visset och dött ut. Då förundras jag över hur allt det vissna, plötsligt liksom väcks till liv… och börjar spira och grönska.
Hela naturen byter skepnad! Och blir som NY!
Det är ett alldeles underbart mirakel! Vartenda år!!



Precis på samma sätt är det med Skönsberg – det ser visset, lerigt, söndergrävt och eländigt ut… just nu och under en lång tid framöver… men sen …
SEN kommer ju Skönsbergs vår – ni vet, då knoppen Skönsberg sakta, men säkert slår ut… i enastående vacker blom.



Och… på samma sätt som vi längtar tills vintereländet är slut och den ljuvliga underbara våren kommer med grönska, sol och värme ---- på samma sätt får vi nu längta till Skönsbergs härliga blomnings vår!

 

För med näring och energi ur vår gemensamma kärlek till den här stadsdelen, kommer Skönsberg att blomma upp – inte bara som en enda tjusig ros…
Nej – tillsammans kommer vi att få se ett Skönsberg, som blommar som en enastående, vacker, färgsprakande och JÄTTESTOR  mångkulturell bukett!

 

Med det tackar jag nu för mig och säger:

 

- Låt oss nu välkomna ­Våren med ett fyrfaldigt hurra.
Leve Våren!
Hurra, hurra, hurra, hurra!!

 

 

 

 

Trackback
RSS 2.0