Centerpartiets Hans Forsberg har mage att fara med osanning om det seniorfrikort som jag verkade fram efter mina inspirerande Skottlandsvistelser 2008 och 2009. Så fräckt och oförskämt av honom!
Eftersom det var JAG som kom med förslaget till kortet, gjorde all research och verkade fram grönt ljus för kortet, så VET JAG att det Hans Forsberg nu påstår är lögn. Kortet var tänkt och ämnat att vara ett FRIKORT. Att det istället kom att kosta 100 kronor, var kompromissen jag fick göra för att få igenom mitt seniorbusskort, och det var dåvarande tjänstemannen Christer Tarberg som bestämde summan.
Mer om ursprunget till kortet och hur det kom till finns att läsa i mina blogginlägg från den tiden, och jag lägger länkar till dessa här nedanför. (Min Centerblogg med alla upplysande inlägg är dessvärre borta för alltid, eftersom C la ner sidan.)
Mitt jublande blogginlägg om Hundralappen inför valet 2010 2010-06-03 Success!!!
Mitt blogginlägg om Hundralappen efter att Centerpartiet plötsligt bytt sida efter valet och satt sig i knät på Socialdemokraterna -- och därmed hamnade i majoritet tillsammans med dem, 2015-02-17 Hundringen / Hundralappen blir visst kvar
Planen har, vilket ni tydligt kan se i artiklarna och blogginläggen ovan, ALDRIG varit att detta kort skulle prishöjas. Kortets namn var, är och skulle förbli kostnaden -- alltså, Hundringen eller Hundralappen. Kortet kallas i folkmun för bägge namnen.
Att Forsberg nu går ut och påstår att vi redan från början tänkt oss en successiv prishöjning, är ren lögn. Hans påstående handlar om att försvara och rättfärdiga en prishöjning, så att kortet ska kosta mindre för kommunen -- ingenting annat.
Man väljer återigen att spara på pensionärernas bekostnad. En svag grupp som redan är i underläge -- som betalar högre skatt än yrkesarbetande och har det ekonomiskt svårare än dessa.
Att inte ha ryggrad nog att stå för detta är ynkligt. Att ljuga om något som så lätt kan kontrolleras är patetiskt. Och att tro att jag m.fl. tysta skulle svälja detta är rent naivt.
Här följer skärmdumpar på ST:s rapportering (både e-tidningen och online-tidningen) om detta igår 30 september 2020:
Mitt busskortsförslag hade hård motvind i början - t.o.m. inom mitt eget parti - men jag gav inte upp, för jag hade ju upplevt spinoff-effekterna av ett sånt här busskort i verkliga livet.
Till slut hade jag lyckats nöta hål på motståndet i mitt parti, så att förslaget äntligen togs upp i den lokala Alliansens budgetplan. När valrörelsen 2010 var i full gång, såg emellertid fortfarande de lokala politikerna mitt förslag som "en mindre betydande fråga".
Jag sörjde att man inte hade accepterat mitt grundförslag om ett Senior-frikort, men var ändå jätteglad åt att jag hade fått igenom de andra stora punkterna - d.v.s. att kortet skulle gälla i HELA Sundsvalls kommun och för ALLA pensionärer, och att det skulle vara gratis resor för funktionshindrade.
När vi vann valet och maktskiftet var ett faktum, började Länstrafiken omedelbart att kritisera Hundringen/Hundralappen. Den var orättvis, hävdade de. Man menade att de tre kommunerna skulle ha exakt samma regler och förutsättningar - något som jag varken kunde förstå eller hålla med om. Varje kommun bör väl använda sina skattemedel på de sätt som de finner bäst.
Länstrafiken är numera omgjord till Kollektivtrafikmyndigheten och mitt busskort hamnade återigen i skottgluggen. Den nya myndigheten ville helt slopa pensionärsbusskortet i dess nuvarande form.
Good luck, tänkte jag. Gör det och se vad vår kommuns pensionärer tycker om det.
Plötsligt kan vi läsa i tidningarna, att Centerpartiet i Sundsvall minsann har satt ned foten.
Jag kan inte låta bli att undra, om detta är och var ett spel för gallerierna...
Hur? Jo, så här tänker jag:
Centerpartiet klev över från den borgerliga Koalitionen och lierade sig med Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Dessa har varit motståndare till pensionärsbusskortet ända ifrån start. Inför valet var ett av deras vallöften, att de skulle ta bort kortet, så fort de åter kommit till makten.
MEN... så fick ju den rödgröna mixen med sig Centerpartiet och kom därmed till makten.
Det omåttligt populära pensionärsbusskortet är ju sprunget ur just Centern, så hur skulle de nu lösa detta dilemma..?
Kollektivtrafikmyndigheten i Västernorrland är S-styrd... och det var just denna myndighet, som sa sig vilja ta bort Hundringen/Hundralappen.
Tja, ni förstår mina tankegångar, eller hur? "Nyheten" om att busskortet riskerade att tas bort och att Centerpartiet gjort en heroisk räddning av detta, skulle kunna vara en fabricerad låtsasnyhet, för att rädda de rödgrönas politiska ansikte. Det är lite för många saker, som så ofantligt lägligt liksom råkar falla på plats, för att det här ska kännas trovärdigt.
Här nedan har jag klistrat in vår röda tidning Dagbladets reportage om "den glada nyheten".
Sundsvalls pensionärer kan andas ut.
Hotet mot bussrabatten hundralappen är bortblåst.
Det var i förra veckan som kollektivtrafikmyndigheten i Västernorrland presenterade nya produkt- och prisförslag för busstrafiken.
Då fanns det populära – och kraftigt rabatterade – månadskortet för alla Sundsvalls pensionärer inte med.
– Jag är väldigt kritisk till hanteringen. Men pensionärerna behöver inte vara oroliga. Vi tänker inte backa. Att öka det kollektiva resandet är en väldigt prioriterad fråga för oss i majoriteten och där är hundralappen en viktig pusselbit som vi absolut ska behålla, säger Hans Forsberg (C), ordförande i plan- och utvecklingsutskottet.
På frågan om kommunen som en konsekvens kan drabbas av en kostnadsökning säger han:
– Vi ska föra en dialog. Det underlaget som har tagits fram är bristfälligt. Vi kan inte se det ekonomiska utfallet.
Enligt Hans Forsberg är ambition även att "så snabbt som möjligt" införa ett motsvarande rabattkort för Sundsvalls ungdomar.
Den här mycket träffande och talande bilden låg på bänken i vårt personalrum. Upphovsman har jag, tyvärr, ingen aning om.
Man kan lägga på ett flatskratt och tycka att bilden är rolig... men man kan också se allvaret och inse, att den verkligen sätter fingret på en del av upphovet till 2014:s valresultat.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen:
Om det bara ginge, så borde folk tvingas ta nån slags 'röst-körkort', innan man tilläts rösta i våra politiska val - så att man verkligen har lite kunskap, innan man är med och påverkar vårt lands framtid, menar jag.
Det skulle innebära stor skillnad, tror jag, om alla som önskar rösta på t.ex. SD, först tvingas uppleva (läs: genomlida) minst tre kommunfullmäktigesammanträden med SD:s talarstolsaktive representant.
Här lokalt har det i många år varit Johnny Skalin. Dennes 'deltaganden' och oförskämda utspel i fullmäktige, har sååå många gånger orsakat timslånga debatter kring ämnen, som egentligen inte varit några reella diskussionsämnen - det är hans verbala påhopp och oförmåga att hålla sig till ämnet, som satt igång det hela.
Att lyssna till SD i en fullmäktigedebatt, har varit som att lyssna till en mycket omogen och opolerad tonåring, som affekterat diskuterar med en tålmodig vuxen, vars irritation och ilska hålls tillbaka av hänsyn och respekt för motpartens mentala underläge.
Vissa av politikerna har menat, att man borde hålla sig för goda för att dras med i SD:s 'spel' och inte låta dem uppta fullmäktiges sammanträdestid med dylikt - alltså, låta bli att bemöta deras mycket osnygga utspel och oförskämdheter, vilka helt tydligt bara varit till för att skapa publicitet och talarstolstid för SD.
Andra har menat, att man inte kan låta deras påståenden och snedvridna 'sanningar' få stå oemotsagda - att man måste ta debatterna med dem, så att folk får höra bägge sidors åsikter och värderingar.
Det har genom åren såklart varit - och är säkert fortfarande - en bred mix av dessa bägge förhållningssätt.
Summa sumarum - om en person fått sitt 'röst-körkort', d.v.s. har erfarit SD in action, och fortfarande känner förtroende för och har tilltro till SD och deras företrädare, så ska personen självklart få rösta som den vill. Då gör den ett medvetet och informerat val - inte så som så många i valet 2014, vilka gjort sina val baserade på missnöje och halvsann politisk propaganda.
SD fick 17 procent av rösterna i kommunfullmäktige och hela 19,9 procent av riksdagsrösterna.
– Det är skrämmande, säger Bengt-Erik Dahlberg, som själv röstade på Socialdemokraterna.
När Dagbladet besökte Indal i går, varierade åsikterna om valutgången.
För Bernt Söderberg var det självklart att rösta på Sverigedemokraterna.
– Jag vill inte ha sån jävla skit till Sverige, säger han.
Också Sven-Olov Aronsson hade lagt sin röst på SD – detta efter att tidigare alltid ha röstat på Centerpartiet.
– Det är inget av de andra partierna som bryr sig om jordbruket och bönderna längre. De är helt flata. Det är synd att de andra partierna inte vill lyssna på SD, för logiskt sett har de rätt i mångt och mycket, menar han.
Han säger sig helt strunta i SD:s flyktingpolitik, men tillägger i nästa sekund:
– Om 20 år kommer det bara att finnas muslimer här.
Jon Stattin har inte röstat på SD, och känner heller ingen i Indal som öppet säger att de röstar på partiet.
– Men var och en måste ju få rösta på det de vill, menar han.
Göran Hägglund har inte röstat på SD.
– Men ibland har de ju nästan rätt. Det vore bättre att satsa pengar i flyktingarnas närområde, säger han.
21-årige Ped Nilsson kom till Sverige från Thailand som sjuåring. Han bor i Sundsvall, men jobbar i Indal.
– Jag har en kompis som kommer härifrån som är alldeles knäckt över att så många i Indal röstar på SD. Han säger att Indal inte är hans by längre, berättar Ped.
Bengt-Erik Dahlberg tycker att det är skrämmande att så många av hans grannar röstat på SD.
– Jag följde valvakan, och blev alldeles paff när jag såg hur många röster SD hade fått. Själv har jag röstat på Socialdemokraterna hela mitt liv, och jag fattar inte vad folk håller på med, säger han.
Johnny Skalin, (SD), är minst sagt nöjd med resultatet.
Ni har fått många röster i Indal. Varför har ni så starkt stöd på landsbygden?
– Vi är ett parti som satsar mycket på landsbygden. Vi ser landsbygden som en resurs i stället för en belastning, menar han.
Peder Björk, (S), är valets stora vinnare i Sundsvall, men glädjen grumlas något av SD:s rekordval.
– En stor del av förklaringen till att SD växer i socialt utsatta områden ligger i de ökade klyftorna i samhället och den höga arbetslösheten.
Personligen var jag 2009 såååå säker på att mitt busskortsförslag var dunderbra, för jag hade ju upplevt ett sånt system i verkliga livet och sett vilka fantastiska spinoff-effekter det kunde få. Vår dåvarande partiföreträdare var inte lika övertygad, kan jag säga. Han ansåg mitt förslag ogenomförbart och menade att det inte skulle fungera i praktiken.
Vi hade flera långa och rätt heta diskussioner, och oftast slutade de med 'överseende' suckar och miner, som gjorde mig ledsen och tyst.
Till sist skrev jag helt sonika en debattartikel om detta, men för ordningens skull visade jag denna, innan jag skickade in den till våra lokala media. DÅ tog det skruv minsann. DÅ sköt intressenivån i höjden. Från den dagen hände sedan allt i en alltmer hisnande fart.
Snacka om snöbollseffekt!
Plötsligt var mitt förslag ett vallöfte, som jag 'frontade med'. Och plötsligt var det många andra, som ville ta åt sig äran för mitt busskort (PRO, Moderaterna, Folkpartiet m.fl).
När kortet, efter många om och men, äntligen lanserades, stod t.ex. representant för PRO i media och slog sig för bröstet. Nu hade de lyckats få igenom sitt busskort, sa de.
Själv satt jag hemma vid köksbordet och fick nästan frukostkaffet i vrångstrupen av pur överraskning och indignation. Och jag såg inte en enda Center-politiker bli intervjuad om vårt nya billiga pensionärs-busskort.
Mångas sätt att vara mot mig, blev också som förbytt. Plötsligt var jag 'någon'.
Det hela kändes mycket weird och overkligt... och mycket falskt.
Att detta busskort är sprunget ur mina vistelser i Skottland och min aktiva tid i Centerpartiet, syns inte någonstans och sägs inte av någon.
Att vår dåvarande partiföreträdare, när jag till slut hade lyckats övertyga honom, fick jobba hårt och kompromissa mycket, för att få de andra Allianspartierna att acceptera vår busskortssatsning, framgår inte heller någonstans.
Nej, alla är bara intresserade av att ta cred och skaffa sig pluspoäng med Hundringen/Hundralappen som språngbräda.
Jaa, sedan valet 2010 har det varit många, som velat ta åt sig äran för detta busskort.
Folkpartiets Lars Persson blev rätt nyligt intervjuad och fick då frågan:
Vad är du mest stolt över under den här mandatperioden?
Det första han svarade var: Hundralappen för pensionärer.
Glädjande, men också mycket fascinerande, tycker jag, eftersom han, enligt vår partiföreträdare, var så mot förslaget när mitt parti i begynnelsen la fram det.
Det är också fascinerande att inga säger som det är - alltså, varken politiker eller media.
Vill de inte? Eller vet de inte?
ST har nyligen frågat de olika partierna vad de kan lova i valet 2014.
Det är Centerpartiets Reinhold Hellgren (C), ordförande i Kultur och fritidsnämnden, som lämnat in en motion om att instifta ett Skönhetsråd. Detta för att undvika fler förfulande byggnader à la Clas Ohlson, Bolagsverket och Eon-huset, vilka är hus, som merparten av oss invånare verkligen inte har kunnat förstå, hur man lyckats få bygglov till.
Jag applåderar såklart Reinholds förslag, för ett sådant råd är ju just precis vad vi Sundsvallsbor efterlyst i årtionden. För varje ny ful byggnad som uppförts i hamnen, har vi oförstående och besviket ruskat på våra huvuden. Det är ju fullt möjligt, att bygga hus med gammal prägel och 1800-talsutseende, så varför i allsindar tillåter man byggandet av fula, moderna och sterila byggnader i direkt anslutning till vår oerhört vackra Stenstad?
Jag har dyrt och heligt ju lovat mig själv, att hålla mig borta från all politik och fokusera min glada energi på annat, men jag kan inte låta bli att lämna en läsarkommentar till artikeln.
Min kommentar löd:
"Bravo! Ditt förslag om ett Skönhetsråd, är mycket bra! Ett sådant råd har många Sundsvallsbor önskat sig i årtionden, bland annat p.g.a. de förfulande byggnader, som du nämner.
Heffnerskajen är Sundsvalls vagga och bör bebyggas på ett sätt, som pietetsfullt knyter an till både Stenstans gamla vackra arkitektur och ny modern dito.
Man bör, precis som du säger, ha fingertoppskänsla och verkligen tänka sig för, så att vi inte får fler missprydande skokartonger. Men det är också viktigt, att man i övrigt låter områdets karaktär minna om och knyta an till Stenstan och Sundsvalls historia.
Denna stads unika skönhet attraherar turister, vilket självklart är något man ska ha i åtanke i framtida bebyggande och stadsdelsutveckling. Man bör därför låta både hus och strandpromenad vara i nygammalt vacker stil.
Inspireras gärna av min vision för Skönsbergs sammanlänkning med Stenstan (finns även hos Stadsbyggn.kont.):
Min vision har nu förvisso några år på nacken och är till vissa delar inaktuell (t.ex. några detaljer, som rör Skönsbergs centrum), men merparten av min vision är fortfarande helt aktuell.
Frågan är bara om Sundsvalls kommun, med Stadsbyggnadskontoret i spetsen, har nappat på och låtit sig inspireras av min Stenstads- och turismbefrämjande idé eller ej. Eller kommer Heffners att tillåtas bli det fula hyreshusområde, som vi fått se bilder av i de lokala tidningarna?
Jag håller tummarna att Reinholds Skönhetsråd blir verklighet, så att Heffners och inre hamnen har en chans att bli de vackra turistmagneter, som de har stor potential att bli!!
Jag och de mina kommer inte att kunna gå och rösta i kyrkovalet på söndag, så vi var igår till vår lokala förröstningslokal i Bosvedjans kyrka, för att få avlägga våra röster.
Vi plockade åt oss av valsedlar från det parti vi ville rösta på och med pennan i hand började vi läsa namnen, för att sätta kryssen vid våra önskade politiker.
Plötsligt säger pappa, som står och läser på valsedeln till kyrkofullmäktige:
- Men vad är det här? Det finns ju inte en enda person, som är härifrån!!
Och så rabblade han upp orter som jag aldrig ens hört talas om.
- Nämen näe, det där stämmer ju inte! sa jag bestämt. Jag vet ju flera i partiet som kandiderar till kyrkofullmäktige. Var är deras namn då?
Snabbt bläddrade jag fram samma valsedel bland mina egna tre och ögnade igenom namnen. Jag förstod ingenting. Varför kände jag inte igen ett enda namn???
Så såg jag plötsligt vad som var fel. Det var ju helt fel valsedel!! Den gällde ju inte för Sköns församling, utan för ett ställe jag aldrig ens hört talas om -- jag blev så chockerad att jag glömde ta med mig en valsedel hem, men vi minns ortens namn som Sösdala, och det ligger ju verkligen inte nästgårds! (Skåne)
Vi påtalade raskt missen till de ansvariga i lokalen. En av dem sökte igenom den aktuella bunten av valsedlar och fann några få, kanske 4-5 st, riktiga i botten av den -- resten av den stora bunten var sålunda helt tjoflöjt fel.
För att låta dessa få korrekta exemplar, få finnas kvar till andra förtidsröstande, skrev jag mina önskade kandidater på en blank röstsedel. Just detta parti har nämligen många sympatisörer i den här valkretsen.
Vår oro och fundering är nu: Hur många har hunnit rösta i Bosvedjans kyrka och röstat på just det här partiet? Med en valsedel, som gäller för en Skåneförsamling????
Hur många fler vallokaler har fått fel valsedlar?
Kan det verkligen vara bara här som man fått fel valsedlar?
Det synes oss osannolikt.
Kan det möjligen vara så, att alla som förhandsröstat på just detta parti, bör få rösta igen?
Ytterligare en sak vi reagerade på, var att vi inte behövde legitimera oss. Inte ens fast vi frågade om det och påtalade risken att någon röstar med annan persons röstkort.
- Det är ingen fara. Det går i alla fall bara att rösta en gång per röstkort, fick vi till svar.
Hur ser det egentligen ut med våra val? Hur demokratiskt säkra är de egentligen?
Burefestivalen är föreningen Urskogens årliga och ideellt arrangerade musik- och kulturfestival.
Klicka på ordet Burefestivalen för att läsa det jag skrev då, om hur fjolårets festival höll på att gå i stöpet.
Efter att problemfritt ha arrangerat festivalen i fyra år, fick arrangörerna plötsligt ett överraskande avslag på sin ansökan om tillstånd för målarväggen.
Erik Dirty Elmo Lindström, som är en av arrangörerna, ringde mig och var fullt förståeligt både indignerad och upprörd -- eftersom jag sjösatt och verkat fram tillståndet för hans fasadmålning i Skönsberg, var det naturligt att han kontaktade mig i ärendet. Jag satte omedelbart igång att dra i alla trådar jag kunde, och Erik o föreningen lämnade omgående in en överklagan, samt tryckte på åt alla håll de kunde... och vips svängde det!
Plötsligt hade polisen ändrat sig. Och det hade "iiiingenting med påtryckningar eller publicitet att göra".
Erik och de andra i föreningen var förstås glada åt det ändrade beslutet, men samtidigt indignerade och ledsna över trasslet och viljan att sätta käppar i hjulet för dem.
I år har polisen valt att ge Burefestivalen både tillstånd att ha sitt mycket omtyckta målarplank och varmt beröm för fjolårets arrangemang, vilket är mycket mycket glädjande!!!!
Förra året avslog polisen Burefestivalens ansökan om att ha ett målarplank. I år godkändes ansökan direkt. – Väggen finns för att barnen ska få vara kreativa och måla, säger arrangören Erik Lindström.
På Bureplatsen vid Norra berget anordnas det en festival på lördag. Vid förra årets Burefestival ansåg polisen att arrangören uppmuntrade till klotter genom att sätta upp en cirka 25 meter lång plywoodvägg där barnen får måla.
– I förra årets ansökan framgick det inte att målarplanket var för barn. Arrangören överklagade beslutet och specificerade syftet med väggen och då godkändes ansökan, säger Josef Wiklund, tillförordnad närpolischef i Sundsvall.
Årets ansökan godkändes direkt.
– Målarplanket kommer att finnas även i år. Det är till för barnen och används under dagen, säger Erik Lindström.
Förra året anmäldes ingen skadegörelse i samband med festivalen.
– Arrangören tar sitt ansvar. All heder åt dem då de verkar ha en uttänkt idé som inte går att relatera till klotter. Det finns inga skäl till att tro att det blir annorlunda i år, säger Josef Wiklund.
Förra året JK-anmäldes polisen i Västernorrland av föreningen Graffitifrämjandet som menade att polisen, genom att neka barnen från att måla på en vägg, brutit mot lagen.
– Det är ingenting jag känner till. Om det varit någon form av rättsligt efterspel så borde det ha lyfts fram i ansökan.
Skadegörelsen i Sundsvall har minskat med 9,3 procent under det första halvåret 2013, jämfört med samma tidsperiod 2012, enligt statistik från Rikspolisstyrelsen.
– Det är svårt att ta någon på bar gärning. Vi gör vad vi kan för att motverka skadegörelse. Det görs fina insatser från både fastighetsägare och kommunen för att sanera bort klotter, säger Josef Wiklund.
Jag har sett SVT:s synnerligen informativa och tankeväckande playprogram Du är googlad, och beslutar mig för att inleda Operation - Ta kommando över Googles information om mig.
Saken är den, att jag bestämde mig för att inte längre ha Facebook och raderade hela mitt konto hos dem. Jag var innerligt trött på att så mycket tid och energi slukades av Facebookandet, och kände att jag nått vägs ände med detta forum.
När forumets ansvariga raderat mitt konto och min Facebookhistorik, fick jag ett bekräftande mail. Aldrig hade jag trott att i princip all information om mig på nätet hängde ihop med Facebook, men tro mig -- det gjorde den!!
Efter att ha sett programmet Du är googlad, satte jag mig vid datorn, skrev in mitt eget namn i Googles sökruta och tryckte på Enter. Gissa om jag blev både paff och bestört! I princip hela mitt skrivaraktiva liv var utraderat. Kvar fanns bara ett gammalt insändarsvar från valrörelsen 2010. Jag satt länge och försökte förstå. Vad hade hänt? Jag har ju tidigare genom åren googlat på mitt eget namn, då jag pratat netikett, Internetvanor och Internetinformation med mina elever, så jag är mycket väl medveten om vilken information, som funnits om mig på nätet. Och nu var allt bara puts väck! Men det var inte så mycket det som var borta som bekymrade mig -- nej, det var det som var kvar! Det är ju nämligen det som finns kvar, som styr nätets bild utåt av vem jag är. Och det var alltså därför som jag beslutade mig för att göra exakt det mannen i programmet rådde alla att göra -- d.v.s. aktivt styra Googles information om mig.
Du får gärna aktivt följa min blogg (klicka på länken ovan), och därigenom hjälpa mig att se till att den information, som finns om mig på nätet, är aktuell och relevant.
Men se också gärna programmet, som inspirerade mig till detta.
Sundsvalls första fasadmålning - mitt sista storverk
Av en ren slump, råkade jag i våras träffa den synnerligen varmhjärtade och begåvade unge konstnären Erik Dirty Elmo Lindström. Jag blev genast nyfiken på hans konst och konstutövande, och såg snabbt en möjlighet, i vilken hans och mina intressen skulle kunna mötas. Jag ringde ett antal telefonsamtal och hade några möten med "rätt" personer, och vips var det bestämt: Sundsvall skulle få sin allra första fasadmålning och den skulle målas av just Erik på en klotterutsatt fasad i Skönsberg.
Nu är fasadmålningen klar och jag är sååå ofantligt nöjd, stolt o glad!!! Detta är nämligen Sundsvalls allra första offentliga fasadmålning av det här slaget, och det är också Eriks första stora fasadmålning inom Svea rikes gränser. Han har tidigare målat fasader o.dyl. i Indien, Thailand, Spanien m fl länder, men hittills alltså inte i Sverige.
Detta är sålunda en riktigt, riktigt unik och lycklig tilldragelse!! :D
Här följer lite bilder av fasaden före, under arbetets gång och såklart väggen då den står läckert prydd och klar.
Enjoy!! :D
Det är alltså denna gavel, vilken här ses täckt av nät och byggnadsställningar, som Erik nu prytt med en läcker målning.
Fastigheten förvaltas av Riksbyggen och där finns bl.a. Norrländska Vapenaffären och Marinas Dam.
På den här bilden har man precis satt upp ställningar och skyddsnät, samt inlett nedtagningen av den stora skylt, som satt på väggen.
Här en närbild på hur väggen såg ut tidigare. Ständigt full av missprydande klotter.
Verkligen ingen prydnad eller "reklam" för stadsdelen Skönsberg, tycker jag och många med mig.
Då den av Tommy Jansson "framverkade" bron, som kommer att återknyta Haga med Skönsberg, står klar om ett par år och man kommer åkande över denna bro, vore detta elände ingen rolig syn att mötas av, eller hur?
Jag hade länge känt ett akut behov av, att få till stånd en förändring av atmosfären av övergivenhet och förfall i Skönsbergs centrum, och vissa delar har jag lyckats förändra/förbättra och påverka, men för detta, av Riksbyggen förvaltade, hus hade jag ännu inte kommit på lösningen. Och det var alltså i detta skede, som jag råkade på konstnären Erik Dirty Elmo Lindström.
När jag kontaktade Tord Edman på Riksbyggen fick jag veta, att de planerade en upprustning och målning av just denna fastighet.
Ja, ni förstår -- därefter var det "bara" gedigen ämnesresearch, ett antal telefonsamtal och möten med övertalning och väl underbyggda argument, så var fasadmålningen beslutad och klar.
Tror man på slumpen, så var väl detta en synnerligen lycklig sådan, eller hur? :D
Äntligen var Dagen D inne och Erik skulle inleda sitt målande. Jag och Erik stämde träff vid gaveln.
Min föreställning var att Erik skulle klänga på ställningarna med färgburk och pensel, då jag kom dit. Så blev det inte. När jag kikade runt hörnet, fann jag honom i full färd med det svettiga arbetet, att röja marken från buskar, ogräs och sly. Jag insåg i ett huj, att en fasadmålning är sååå mycket mer komplicerad och har sååå många fler parametrar, än jag dittills trott eller tänkt mig.
Det var, som synes, riktigt högt med ogräs o.dyl. som måste bort, eftersom det skymde sikten och gjorde att Erik inte kunde få en helhetsbild av fasaden, vilket han såklart måste ha för att kunna skapa sitt konstverk.
- Wohooooo! hojtar Erik glatt, då han får syn på mig. Vi är bägge lika glada och uppspelta, över att äntligen komma igång med målningen.
Erik kikar begrundande på sina stödlinjer för de cirklar med bottenfärger, som ska rollas av Sjölanders Måleri.
Jag förstår att det är svårt att se helheten, med nät och ställningar, som skymmer.
Goda vännerna Håkan Wirström, Museiservice, och Bodil Östling, Bildhotellet, passar på att kika o prata lite på väg till lunchen på Restaurang House.
När vi mätta i magen kommer tillbaka, har målarfirman anlänt med manskap och färg, för att rolla de stora färgfälten.
Högt som bara den, är det och jag får lite svindelkänsla bara av att stå på backen och kika uppåt.
Jag får stå en liten stund och ladda, innan jag vågar mig upp med kameran.
Eftersom Riksbyggen ändå ska måla väggen, passar man på att göra de stora fälten enligt Eriks skiss, så att grunden är lagd och då går det fortare för honom, att göra själva konstverket. .
Herrarna försöker klura ut vilken färg som hör till vilket fält...
Erik öppnar burkarna och rätar ut frågetecken.
Men man får ändå inte ihop det -- det tycks saknas en burk. Det löser emellertid herrarna raskt, genom en liten omplanering av målandet. Huvudsaken är, att väggen får basfärg, där Erik ska gå igång med själva konstverket.
Erik är inte helt nöjd med färgtonen, så till herrarnas förvåning börjar han själv med säker hand blanda till den rätta nyansen. Här behövs ingen färgblandningsmaskin -- nej, här är det trygg erfarenhet och kreativitet som funkar!
Snart har Erik fått den milt gula, men ändå starka nyansen, så som han vill ha den.
Målarkillarna rollar så det står härliga till...
... och Erik iakttar o styr lite, så att det blir som det är tänkt.
De tre rollande herrarna, har snart täckt de stora rundlarna med den milt gladgula färgen.
Det är mycket effektiva killar, och det hela går mycket fortare, än jag trott eller förväntat mig.
Eftermiddagssolen värmer medan de rollar det sista av de varmgula fälten.
Erik justerar på avstånd den sista rundelns linje, så att den löper precis rätt.
Här har jag äntligen vågat mig upp på ställningen med kameran, för att knäppa lite bilder över E4-bygget.
Man har skalat av all asfalt och det känns konstigt att se... den har legat där ända sedan jag gick i småskolan, då de expropierade vår mark och byggde motorvägen.
Erik går en lång bit neröver, för att få överblick över väggen, men det är svårt, för det är ett stort nyponsnår och några stora träd, som skymmer sikten. Dessutom är väggen fortfarande täckt av det blå nätet, som är ett säkerhetsskydd för målarna.
Länge, länge står han där och funderar, planerar o liksom etsar fast väggbilden i minnet.
Ställningen är inte bred, ska jag säga, och jag kikar inte neråt mer än jag absolut måste, för då blir det som gelé i knäna.
Genom ett hål i nätet, ser jag Erik fortfarande stå nere vid stängslet. Jag förstår, att det är svårt att få nån helhet, då ställning, nät o vegetation skymmer och stör sikten.
Jag passar på, att ta några bilder åt olika håll, för så här högt upp med den här härliga överblicken, lär jag inte komma igen.
Här syns den avskalade motorvägen söderut in mot stan. Precis utanför mitt kontorsfönster i det f d kommunalhuset, står en grävmaskin, som en fantastiskt skicklig förare kör med millimeterprecision. Jag får ofta hjärtat i halsgropen, då han svingar skopar precis förbi mitt fönster och tror att "NU kommer den in genom fönstret!", men nehejdå, han vet precis var han har den.
En bild över Medborgargatan och Skönsbergs centrum.
Erik ger sig i kast med det svettiga jobbet, att ta ner de sega, stickiga och täta nyponsnåren.
Detta är, som synes, inte gjort i en handvändning, och jag gissar att han fick sig några smärtsamma rivsår på kuppen.
Träden och slyet står fortfarande kvar, men Riksbyggen lovar att de ska fällas direkt efter helgen.
Nu har målarna gjort allt de kan, med den färg som fanns och det räcker, för huvudsaken är, att fälten där Erik ska börja, är grundmålade och klara. Resten rollas, då färgburken kommer till veckan.
På en obekväm svårtillgänglig väggbit, kramas de sista färgdropparna ur rollern... och sen säger alla trevlig helg och hejdå. Men Erik blir kvar och tar ner nätet, för att det ska gå fort o lätt att komma igång morgonen därpå.
Tidigt morgonen efter, då jag kommer dit, är sålunda nätet borta och väggen mycket mer synlig.
Då också träden och slyet tagits bort, kommer väggen att vara härligt synlig och exponerad.
Så här ser väggen ut på avstånd, taget från Trafikgatan på andra sidan motorvägen.
Det är alltså så här väl förbipasserande kommer att se den! Härligt va?
Här har Erik börjat dra upp sina karaktäristiska linjer för konstverket.
... så här ser det ut på avstånd.
Erik himself in full action! :D
Han målar fort och säkert. Skuttar smidigt ner från ställningen. Joggar nerför backen till stängslet. Tar en lång ihärdig titt. Joggar uppför backen igen. Klättrar raskt o geschwint upp på ställningen igen och fortsätter måla.
Jag är så fascinerad av Eriks sätt att måla, att jag är tvungen att föreviga det på film.
Med snabb och säker hand drar Erik upp sina linjer.
Hade nån trott, att det var lättsamt, bekvämt och peace of cake att göra en fasadmålning, så think again!
Här har fasadkonstverket kommit en bra bit på väg -- man börjar se hur väggen kommer att se ut.
Nu har Riksbyggens killar varit här och röjt, så nu ser man tydligt hela gavelväggen från de flesta håll.
Träden och buskagen ligger ner, men ska fraktas bort inom några dagar.
Det läckra trädet och fågeln har fått sina basfält och linjer.
Brittsommarsolen värmer hela eftermiddagen, och Erik spelar skön musik och skapar så det står härliga till.
Det är oerhört fascinerande att se fasadkonsten växa fram, och jag är så ofantligt glad o stolt över att ha fått vara en kugge i det maskineri, som gjorde detta möjligt.
En överblickande filmsnutt.
Den unika och läckra fasadmålningen är i princip färdig, och nu återstår endast några små detaljer.
Erik har fått hjälp av sina kompisar, att plocka ihop medan han rundar av. Jag gissar att den varmt-grattis-champagne, som jag har med till Erik, kommer att smaka gott på en skön grillning i kvällssolen.
En mycket nöjd Erik poserar framför sitt färdiga verk -- Sundsvalls allra första fasadmålning och Eriks första okejade utomhusmålning här i Sverige.
Så här nöjt leende har Erik verkligen skäl att vara!!
Varmt grattis och snyggt jobbat, Erik!!! :D
Precis så här, hoppas jag att folk ska minnas Erik Lindström och Sundsvalls första fasadmålning!!
Se så snyggt det blev!!! :D :D
Såå himla läckert!!!
Nu ska den bara täckas av en genomskinlig skyddande hinna -- sen är det klart!
En liten rolig grej som hände, medan Erik höll på med den här väggmålningen, var att någon ringt och kallat dit polisen, för att "någon sprayklottrade på väggen".
Mitt i målandet, stod sålunda ett par barska polismän där och röt, att de ville veta vad i allsindar Erik höll på med.
Erik, som ju är luttrad och van att få sin konstutövning ifrågasatt (inte minst efter polisens fåntratteri kring årets barnmålning på Burefestivalen), log vänligt och förklarade hur det hela hängde ihop.
Poliserna var dock inte lätta att övertyga och var inte så särskilt vänliga, ens när de förstått att han inte alls var där och klottrade.
Och vad gäller klotter -- jag oroade mig lite över att små buspojkar skulle klottra på Eriks fina konstverk, men det oroar inte Erik ett dugg.
- Om de gör det, så jagar jag rätt på dem!! svarade han med ett underfundigt leende.
- Men hur skulle du kunna veta vilka de är? frågade jag, fortfarande inte övertygad. Tänk om småpojkar kluddar på väggen så där som de gjort förut!!
- Hehehe, det kommer nog inte att hända, för jag känner igen dem, svarade Erik lugnt. Jag förstod verkligen ingenting och såg nog ut som ett stort frågetecken, så Erik förklarade: - Det du tycker ser ut som klotter kallas för "tag" och den är lika personlig, som om de skulle ha satt dit sitt foto eller sitt fingeravtryck. Och i de här kretsarna känner vi varann och respekterar varandras verk.
Längst upp på väggen, har Erik målat dit sin signatur. :D
Nu är väggen helt färdig (sånär som på den skyddande transparenta hinnan) och Erik o hans vänner städar nogrannt efter sig -- miljötänket är jätteviktigt för dem och inget skräp får lämnas kvar.
Varenda litet skräp plockas upp och stoppas i kassar för att tas med därifrån.
Endast ställningen, nätet, färgfirmans saker och den stora gamla skylten, som tidigare satt på väggen, lämnas kvar.
Bara den skyddande hinnan lagts på, så försvinner också ställningen och det övriga.
Visst är det SNYGGT??!!! Jag är såååå nöjd, glad, stolt och tacksam!!!
Och så här ser nu Skönsbergsgaveln ut -- prydd med Eriks läckra och glada fasadkonstverk!!
Gissa om jag är glad och stolt över att, genom att "verka fram" denna fasadmålning, ha fått bidra till Skönsbergs stadsdelsutveckling och den unika utsmyckningen av denna!!
Jag bara älskar Eriks sätt att måla och hans milda mättade färgsammansättning. Min förhoppning är att människor i alla åldrar -- både de, som bor i stadsdelen och de, som passerar i bil, buss, till fots eller buss -- ska uppskatta Eriks konstverk och inse det unika i att vi faktiskt HAR en fasadmålning. Det är det nämligen långt ifrån varje kommun som har.
För er, som vill se mer av Elmos härliga konst och skapande -- se på fotogalleriet på hans hemsida, genom att klicka här!
Om ni läser texten under hans olika foton, så inser ni snart att det är en härligt uppåtgående stjärna på konsthimlen som prytt vår Skönsbergsfasad. Han har målat både fasader och annat på massor av ställen i världen. Och nu äntligen också här på hemmaplan!! :D
Och med detta sista storverk tackar jag nu för mig. Även mitt synnerligen tänjbara tålamod och min ta-skit-tolerans har en bortre gräns, och den är definitivt både nådd och passerad nu.
Jag har sålunda, av flera skäl, nu begärt utträde ur mitt parti och avsagt mig samtliga politiska uppdrag och engagemang, för att framgent lägga min glada arbetslust och energi på annat.
Varmt tack till alla er kära familjemedlemmar (i synnerhet min kära pappa, som alltid varit mitt kloka politiska bollplank), släkt, vänner, läsare, väljare, Skönsbergsföretagare och övriga, som stöttat, uppmuntrat, lyssnat och läst under alla dessa år!
Utan er hade jag aldrig lyckats med allt det, som jag lyckats med!! <3 <3
Nu -- mot nya angelägna mål på andra gröna ängder och oomskrivna områden!! :D
Erik Dirty Elmo Lindström jobbar idogt och nu ser man tydligt trädet av ansikten och den urtida fågeln.
Jag håller tummar och tår, att vädret ska fortsätta vara så här fint ända till på torsdag eftermiddag, så att den ledamoten från riksdagens kulturutskott, som kommer på torsdag, får se både fasadmålningen, Skönsberg och Sundsvall i strålande solig brittsommardager.
Det är helg och det blåser som bara den, men det stoppar inte Erik, som är angelägen om att bli färdig före den 13:e september, då Sundsvall får riksdagsmannabesök från kulturutskottet. Självfallet ska denne hitreste riksdagsman få förmånen att beskåda Sundsvalls första fasadmålning! :D :D
Sålunda har Erik med sig en cd-spelare med rejäl högtalare, och till skön musik målar han glatt och oförtrutet vidare.
I klippen nedan syns det, även om det är mycket kvar att göra, hur trädet och fågeln börjar växa fram...
Det syns också oerhört tydligt, att det är en synnerligen säker och begåvad kille, som håller i sprayflaskan.
Man kan inte annat än le imponerat!
Erik målar, hoppar ner och betraktar helheten på avstånd, springer tillbaka, klättrar upp och fortsätter måla.
Det är sannerligen ingen sinekur det här. Obekväma arbetsställningar, höga höjder, mycket springande, klättrande, svettigt röjande av buskar o sly för att kunna se helheten och få överblick.
Men Erik är helt fokuserad på sin vägg och sitt konstnärliga skapande. Att det är fysiskt tungt, tycks inte bekomma honom. Han är i sanning en helt remarkabel ung man, som kommer att gå mycket långt -- en stigande stjärna på konsthimlen!!
Jag tycker, att det är så fantastiskt roligt, att detta händer i vårt Skönsberg!!
Och det är tack vare:
varmhjärtade Erik Dirty Elmo Lindström, som skänker denna fasadmålning till Skönsberg
bäste Erland Solander, Stadsbyggnadsnämndens ordförande, och hans positiva möjliggörar-anda
Riksbyggens positive och samarbetsvillige Tord Edman
...som detta är möjligt!!! :D
Tack, tack, tack och åter tack till er, som gjort att detta kan bli verklighet!!! :D
Nu ni!! Nu kör målandet ääääntligen igång på gaveln vid Norrländska Vapenaffären. Det skulle enligt de första beskeden ha gått igång låångt tidigare, men det blev inte förrän idag man grundmålar fasaden. Men Erik Lindström ligger i startgroparna, och så fort det är gjort och färgen torkat, så kör han igång med själva konstverket.
Såååå spännande och sååå roligt!!! Tänk att jag fått vara en liten kugge i även det här -- Sundsvalls första fasadmålning!! :D
